Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1852, sida 1

spetsen af ett närlisgande snöberg. 2:ne dagar voro de på vågen och måste derunder passera nåstan ogenomträngliga skogar och stora moraser, och ändock lyekades de ej att nå spetsen af det högsta berget, emedan tiden var för kort dertill. Den 3 Februari, kl. 4 på morgonen, gingo vi åter till segels, och först kl. 10 på aftonen kommo vi, efter många vändningar, till ankarsättningen i S:t Nicolas Bay, som år förträfflig. — Efter 3:ne fruktlösa försök att arbeta oss förbi Cap Froward, sydligaste udden af Patagonien, lyckades det oss först den 7, då vi gingo under segel kl. 2 på morgonen i svåra regnbyar. Kultjen blef väl jemnare, men tilltog med regn, så att vi snart gingo med 3 refvade mårs-segel och refvade undersegel, samt gjorde den dagen 35 stagvändningar, innan det kl. 10 på aftonen lyckades oss att hinna den första ankarsättningen vid Cap Holland. Vi hade nu arbetat med alle man på dåck i nåra 20 timmar, och folket hade flera gånger fått kallas ifrån skaffningen till manövern. Det låg som vantar på dåck emellan våndningarne, men rusade åter upp, så snart befallning gafs till våndning. Det var en svår dag, men åfven en glådjedag i många afseenden. Fägaande var det att ändtligen komma förbi den svåra udden, och att sa fregatten arbeta så väl. Vid intet enda tillfålle vågrade hon att vånda, oaktadt ofta ogynnande vindkast under land. Men mest fågnande var det att se det lif och den kraft, hvarmed besättningen och alla uthållande arbetade. Den 8 fortsattes med vestlig vind vår kryssning i gynnande våderlek, och på aftonen ankrades i York Road vid English Reach, derifrån vi den 9 arbetade oss fram till Borija Baj i Krooked Reach. Som tiden ej blef gynnande förr ån kl. 12 middagen den 10, hade slupar och barkasser blifvit utsatte för att fylla vatten. Båtarne voro just på äterväg kl. 1 8 på morgonen, då vinden ovåndadt, fregattens namnsdag (Eugeniadagen) till heder, kom frisk på ostlig. — Hvar och en kan förestålla sig, hvilken glådje denna lycka så oväntadt spridde inom fregatten. Kaskt gingo vattenfaten upp och båtarne in. — Nu var konsten att komma snart ur den trånga viken, der ostliga vinden låg rakt in, såsom nästan öfverallt i sundet, der alla ankar-såttningar åro beråknade att lemna skydd emot den ållrådande vestliga vinden. Lyckligtvis hade chefen redan aftonen förut, icke anande den snara nyttan deraf, låtit upploda ett lopp, som å specialen fanns tecknadt såsom alldeles inpraktikabelt, men som för Ögat visade sig farbart. Det befanns åfven så vara, och denna våg kunde fregatten gå ut emellan några öar, som bilda Bayens ena sida. Detta gaf oss minst I a 1) timmas försprång. Sedan vi nu kommit väl ut i loppet, pressade vi så hårdt, att vi kl. 12 på natten, sastän det tillstött mer och mer stiltje, voro tvärs för Cap Pillar, sundets vestligaste udde, och på natten vidare arbetade oss ut till sjös mot den ständiga vestliga vinden med regn och härdt våder. Således var då denna passage (omkring 50 sv. mil) gjord på den ovanligt korta tiden af 14 dygn — deraf vi legat stilla 3, således egentligen Yl dygn, och 36 från Montevideo. Att vi varit sårdeles lyckliga, i afseende på vind och våderlek år obestridligt, ty alla de svårigheter, vi haft att strida emot, äro ett intet mot beskrifningarne på andra fartygs genomgång, och de hafva likvål i allmånhet varit små fartyg. — Hvad som hjelpt oss och lifvat modet, år fregattens utmärkta välsegling och väl-manövrering, samt att vi haft det förtråffliga nya spelet, hvilket kan tillskrifvas en betydlig del af våra framgångar. Att döma efter vårt inträde der, gör ej Stilla Hafvet skål för namnet, ty vi mottogos der af blåst och stark S. V. dyning, som visade, att hår blåst hårdt S.V. vind nyss förut. Med Eugånies vanliga tur fingo vi snart god vind och ankommo hit till Valparaiso d. 22 kl. 3 3 e. m. Vid vår ankomst lågo hår 3 engelska fregatter, hvaraf en med kontre-amirals-flagg, en fransk med kommendörsflagg, samt en Chilensk vakt-fregatt. Straxt vi hade ankrat, kommo åtskilliga svenskar ombord och post från det kåra fjerran fåderneslandet. Vår ankomst hit har våckt stort uppseende och förundran. Så väl af hår liggande örlogsmän som i tidningarne har fregatten erhållit de största loford för denna segling, våra manöver och det utmärkta sått, hvarpå den svenska örlogsflaggan introducerat sig i Stilla Oceanen. Chefen har derför fått råna den allCCAA —