Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1852, sida 1

så kallade eleganta verlden erbjudas, men gjorde jag det, så skulle det ge anledning till allehanda uttydn ingar, utan att man kunde finna den rätta, såsom att mina affärer voro på obestånd, eller att jag blifvit af ett eller annat skäl utesluten ur de förnäma kretsarne, eller i lyckligaste fallet, att jag vore en besynnerlig, egonsinnig menniska — med ett ord: man skulle taga sig anledning till de mest befängda reflexioner, och mina förmän eller de, på hvilka min befordran beror, skulle se mig öfver axeln — ett skäl tillräckligt för att förbigå mig. — Det får väl lof att förblifva som det är, då; men bedröfligt är det i alla fall, att för att vinna framgång bär i verlden, alla andra skäl äro mera talande, än de af skicklighet och förtjenst. Men, tillade gubben, och såg ut igenom fönstret, är det inte bror Jacobs betjent, som kommer der? och hvad han har brådt om sedan! Hvad kan nu stå på? Victor; Som anade oråd, gick ut att möta Bergqvist i förstugan. — Så mycket helsning från Hennes Nåd, sade betjenten flämtande, om kongl. sektern ville vara så god och komma till herrskapet genast, — det är någonting högst angeläget, så — — Hvad står på, då? — Jo brukspatron är sjuk — han har fått kollern. — Det är inte sannt. Koller får endast hästar. — Nå så trilirium demens då — det skall vara myeket farligt, säger bonnes nåd, jag har redan varit och kallat doktor Bergfors. . — Jag skall väl gå då. Hur mår mamsell då? Hon kom väl rigtigt hem i går? — Åh ja, fast det var en sådan villervalla, att Lundström glömde att hemta henne,