Onsdagen d. 12 gaf Bonaparte den stora banketten i Tuilerierna för 860 personer, åtföljd af en dramatisk representation, med ett lofqväde öfver -Frankrikes räddareal Mery. Denna gastronomiska och dramatiska soire erbjöd ingenting anmårkningsvårdt i politiskt hånseende. Thorsdags afton d. 13 afbråndes det stora fyrverkeriet på Trocadero, hvilket ingalunda motsvarade det briljanta programmet och nåra nog totalt misslyckades. Dermed var herrligheten slut. Dagens vigtigaste tilldragelse i politiskt hånseende år ett manifest af grefve Chambord (Henrik af Bordeaux) till hans anhångare i Frankrike. Pretendenten förbjuder dem deri uttryckligen att aflågga någon trohetsed eller lemna nuvarande styrelsen något annat understöd, ån hvad som ordningens uppråtthållande nödvändigt kräfver. Tillika förordas den s. k. fusionen eller sammansmåltningen af orleanister och legitimister. Changarnier har vågrat att svåra trohetseden, hvilken äfven affordrats de landsförvista generalerna. Denna sin vågran har han motiverat i en ganska energisk skrifvelse till krigsministern. Slutet lyder så hår: Jag sörvågrar den ed, som menedaren, hvilken icke kunnat besticka mig, förmenar sig ega rättighet att fordra af mig.Den berömde astronomen Francois AÅrago, hvilken inlagt om sitt afsked emedan han icke ville aflågga trohetseden, har befriats från eden, emedan man icke vill förlora denne utmårkte vetenskapsman. Det har varit nåra på vippen att det ej blifvit något utaf med örnsesten d. 10; ciselerarne, som skulle förfärdiga örnarne, stoppade arbetet och återtogo det icke förr, ån man beviljat dem dubbel betalning!! ENGLAND. Ministeren hotas med nytt nederlag. En liberal medlem af underhuset, hr Hutt har tagit fasta på Disraelis yttranden vid budgetens framläggande och lagt de fördelaktiga resultaterna af frihandeln, hvilka skattkammarkansleren sjelf erkänt. till grund för en motion, som åsyftar att högtidligen förbinda huset att uppråtthålla frihandelssystemet. Ordagrant har andragandet söljande lydelse: Huset resolverar, att, enligt dess åsigt, den år 1842 af parlamentet antagna handelspolitiken genom hvilken importtullarne å spanmål och andra allmånna konsumtionsartiklar dels upphåfts dels betydligen nedsatts, år en politik, som i och för sig råttvis och gagnelig för det allmånnas vålfård icke erbjuder någon orsak till missnöje får någon klass af solket och derför icke eller beråttigar att våltra någon del af de allmänna eller lokalskatterna från en klass på en annan.Denna vigtiga motion skulle förekommit d. 11, men frågan om statsanslaget åt det katholska prestseminariet i Maynooth i Irland stod denna dag på dagordningen och upptog hela måtet. Hr Spooner hade föreslagit att en komite skulle nedsåttas för att undersöka det lårosystem som följdes vid nåmnde seminarium. Inrikesministern Walpole förklarade sin åsigt vara, att landet hade rått och huset pligt att låta inleda en undersökning. Andragandet våckte imellertid stor opposition. De påstodo att ministeren ville blott ånyo höja fältropet: intet påfredöme! för att begagnas som ett agitationsmedel vid parlamentsvalen. Debatten blef icke afslutad, utan, i strid med ministerens önskan, uppskjuten till nåsta Tisdag. Det nederlag ministeren lidit i frågan om disponerandet af de 4 parlamentsplatsarne orsakades deraf att flera af dess egna anhångare sveko densamma, såsom det förmodas, i harmen öfver Disraelis liberala yttranden vid budgetens motivering. Det har imellertid bekråftat sig, att detta nederlag icke haft någon vigtigare påföljd. Det tillochmed påstås, att —