Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1852, sida 1

TT — ha kunnat rädda mig derifrån — hvilket kanske i det hela just ej är något att skryta med, ty jag är säker, att om jag framställt en sådan begäran, så hade den blifvit afslagen. De hafva nog pretention att man skall vara med i svängen, besöka baler, spektakler och konserter, deltaga i slädpartier och subskriberade middagar, kläda sig fint och kanske till och med låta använda sig som tredje eller fjerde man i höga spelpartier — allt det der för namnets skull gudbevars! — men skulle vi i ringaste mån behöfva deras hjelp, då äro de icke slägtingar längre. — Jag är rätt nöjd med att du är på en oberoende fot med bror Jacob — för min del hade jag ingen glad stund, så länge jag visste mig vara honom skyldig. Men dina andra skulder då? — Till diskonten, skräddare och så vidare — gådantder som får lof att göras upp på det der viset, att man lånar en och betalar en annan. Lyckligtvis har jag hittills varit ackurst, så att min kredit stär på goda fötter i det tallet, men det står i Herrans hand bur länge jag skall förmå det. — Vi skola tänka på den saken. Emellertid var det bra att jag fick veta din ställning, och ehuru den visserligen är bekymmersam, så är väl dock icke räddning somöjlig. Har du några utsigter på befordran? — Jag har ett svagt hopp att bli förordnad till sekterare bos fullmägtige, men det är icke stort värdt att tala om, förän detär skedt. — Hör på en sak! tror du det är nödvändigt för din befordran, att du lefver med i stora verlden, som man kallar det? — Ja, nästan, eftersom jag börjat mitt Stockholmslif på det viset. Mer än en gång har jag varit betänkt på att draga mig tillbaka, och Gud skall veta att jag redan längesedan är mitt på de frestelser som i den