Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1852, sida 1

kastade en hastig blick derpå och sade sedan till gumman, med en något förnåm ton: — Och så ville jag be madam vara beskedlig och låsa igen mina svarta klåder. Det stundar till jul; och jag behöfver dem, ty jag kommer att vara mycket borta. Men det måste ske i dag, hör madam, i dag. Hår år pengar. — Skall visst ske, herr konditår. Kanske herr konditören befaller kaffe, innan herrarne gå ut?, — Åh nej. vi frukostera ute. Men ståda nu beskedligt, madam, tills jag kommer hem, och sått i nya ljus i stakarna, som madam har derute, för att göra rena, förmodar jag. — Skall visst utråttas alltsammans, herr konditår. — Adjö nu, madam, så långe. — Adjö, herr konditör, tackar allra ödmjukast! adjö konglig herr sekter. e begge vännerna skrattade rätt godt, när de kom mo utom dörren, ehuru artisten för sin del ej ännu rätt kunde göra sig reda för, hur allt detta gått till; ty att Victor på sednare tider var vid kassa, var nåstan lika sållsynt, som att Helmer var det sjelf. — Men det hår år ju ett rent trolleri, sade Helmer, det år som en saga ur Tusen och en Natt. :