Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1852, sida 1

—— — — — —— ——— en — Det var en annan sak med oss — den liden — men besinna bara! hvad vi ge dem, år ju ungefärligen det samma, som vi gåfve oss det sjelfva. — Fan ock! de ha ju barn; och dessutom år det som att vräka i en sjö, att ge åt kammarherren. — Men ser du, det få vi mångdubbelt igen; och de små förskotter, han kan erhålla, återbetalar han nog, når han blir landshåfding. — Landshösding, ja! men det vill jag se först. — Hur kan du tvifla på det? Och så blir ju du statsråd på kåpet. — På köpet! det har Jag vå! just inte lust med. Jag har aldrig gifvit på köpet sjelf. ÄHan får inte vara så kräsmagad, når det år fråga om att få en syssla. Tag och tacka du, gubbe, det år mitt råd. Kanske bjuds det inte två gånger. — Ja men det har ingen bjudit mig ån. Jag tror mågen min år lite tokig. — Ja se det år just sådana, som har båsta lyckan nu för tiden; och den, som har lycka, behåfver inte förstånd; det år gammalt, det. — Men ser du, födförständ, det år allt bra att ha ändå. Det år det bästa af allt; och det har jag, men inte han.