Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 maj 1852, sida 1

(Insändt.) Några ord om folkskolan. Det torde för enhvar ånnu vara i friskt minne huru i fjol Sandvallska cirkulåret till rikets skollårare stötte vårt lands konservatister för pannan, så att de under en lång tid efteråt besvårades med den erbarmeligaste Hovedpine-, till hvars stillande både au de luce och åderlåtningar behöfdes, och sjelfva den Jönköpingska landshöfdingen blef så illa till mods, att han nödgades utskicka sitt garde, det vill med andra ord såga sin hjernas invalider till motvårn och försvar får de stackars attakerade skolmånnen; som sagdt: man minnes ånnu allt detta; men nu, sedan reaktionen segrat och Louis Napoleon genom Friskytten publiserat sitt måsterliga manifest, så drager man icke i betånkande, att på samma korps, d. v. s. skollårarena, vilja utplottra ett ånnat opus, nemligen ett låsareblad, under namn af -Svensk Folkskole-Tidning-, som utgifves i Helsingborg, men åtminstone icke under Orvar Odds auspicier. Men det år just dithån man vill hafva skollåraren, folkskolan ooh naturligtvis folket också i sinom tid. Man vill hafva dem till förnuftlösa machiner i den styrandes hand, hvilka sålunda aldeles icke få resonnera, utan endast tro, och detta i följd af en på dem inympad christendomens anda, utan mårg och allvar, och hvilken aldeles icke ville veta af några förnuftsgrunder, utan bygger sina argumenter på grunden af en blind tro och fanatiska villor. Derför söker man att utspåka menniskan till ett så komplett vilddjur som man nånsin kan, till ett så i synd, villfarelser och brott nedsöladt slägte, att det omåjligt af sig sjelf förmår att hysa en enda tanke, eller åga en enda böjelse som icke bår fullkomligt fan i våld, och endast genom en daglig suckan, genom ideliga anfåktelser, genom en blind tro på omedelbar uppråttelse ofvanifrån, hvilken läsarepresten sörnämligast måste vara behjelplig att förskaffa det, och i samma mån detta slågte kan komma att likna honom, måste det sjelft blifva allt mer och mer fullkommet i sin nihilism, under det att hvar och en annan som vill hafva en liten sörnustig tanke med i spelet, blir i dess ögon fördömlig, emedan han äger mindre ån intet. Det år således icke nog att staten redan kastat folkskolor och dermed åfven folkets första bildning i presternas hand, och derigenom gjort folkets kultur