genom sin sin lära, då den rätt fattas och uttydes, gifvit oss det högsta och hvilket således åfven år det rent förnuftiga af all visdom för lifvet, så år han genom sin lefnad äfven en förebild för allt det båttre i menskligten genom sin alldrig slocknande eller ut. tömda kårlek, sin medlidsamma skonsamhet, sin fasta förtråstan och sin uppoffring. -Hvar och en vare så till sinnes såsom han var? heter det ju redan i den första ehristna kyrkan, men huru långt har man vål i detta sinnelag hunnit ån i våra dagar? Och hvad är orsaken till allt detta, om icke en presterlig makt, som hållit upplysningen tillbaka och framstållt christendomen i en falsk dager? Och huru skall folkskolan hinna något åt detta håll, så långe det år den prestliga myndigheten, som ensamt beståmmer hvad i densamma skall låras eller icke låras? Ty på många eller snart sagdt de flesta stållen låser man år ut och år in ifrån solens uppgång ånda till dess nedgång, således ofta till och med tolf timmar om dagen och hvarigenom icke blott de arma barnen, som efter sin ålder åfven äro böjde för lek och borde få tid att leka, dagligen tråka under ettskoltvång, som i långden blir olidligt i samma mon som det nedtrycker sinnet och förminskar lusten till lårdom (och så år det just som det skall vara, folket skall fatta afsmak för att lära något), utan man uttröttar åfven den mest nitiske skollårare och gör honom allt mer och mer likgiltig för sitt kall, och detta år åfven ett af hufvudåndamålen att göra läraren så håglös som möjligt. Och hvad låser man? Jo blinda utanlexor antingen i låsarekatecheser eller i Lindblomska låroboken, som år lika litet uppbygglig som de förra, samt derjemnte på sin höjd några ömkliga skeletter inom historiens och geografiens områden. Allt hvad som tillhör den högre andliga utvecklingen, råttslåra, populår pyschologi, allmän samhällslära eller i det minsta en sann christlig dogmatik, allt hvad som tillhör det praktiska lifvets interessen, naturalhistoria, agrikultur och dylikt mera, allt detta år lika fråmmande för folkskolan som måstadels för presterskapet. Vår tids trångbråstade theologi år vida mindre liberal och följaktligen vida mindre christlig ån hos sjelfva Luther, som efter sin tids sörmåga ville andens fullkomliga frihet. Men andlig frihet år grundvalen för all politisk frihet och utan den förra kan intet fritt samhållslif nånsin finnas, och hvem vet icke att man i våra dagar vill förneka folken både religionsoch samhållsfrihet oah hålla dem i samvetstvång samt hopatrångda mellan juridiska paragrafer. För att nu i yttre hånseende få gälla för hederlig menniska måste man i flera fall gifva sig sken af att vara den man icke år. Man måste lovera sig fram mellan dessa paragrafer, dessa lagbud, så godt man kan, utan att man i tysthet hvarken gillar eller ens håller dem, emedan man i grunden icke kan någondera. Men hvartill måste allt detta i långden leda om icke till en komplett moralisk förslappning både inom stat och kyrka?