Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1852, sida 3

nödgas, säger hon, iakitaga det strängaste incognito. Tills vidare torde det vara dig nog att veta, att hon ännu år helt ung, omkring tjugutre år, enka, och att hon för två eller tre år sedan lyst som en af sörsta rangens skönheter. Hennes enda uppvaktning år en medelålders qvinna, som hjelpligt talar tyska, så att du genom henne kan kommunicera dig med patienten, hvilken endast talar franska, engelska och italienska; men dessa språk förstår du ju icke. — Nej, ty vårr! men jag måste låra mig dem. Ä — Rått. Och nu en sak, min kåra Anna. Det går så mycken tid bort för dig med de der dagliga bestyren der hemma; dessutom åro de under din vårdighet, om jag så får såga. Din praktik utvidgas; och fast den ännu håller sig i de lågre sfererna hufvudsakligen, så har du deraf lika mycken nytta, lika mycken öfsning, som om du endast hade rikt folk att behandla; ja den bör vara så mycket mera lärorik, som de sjukdomsfall, hvilka förekomma bland de fattigare klasserne, åro vida mera varierande ån de, som förekomma bland de klasser hvilka hafva sin fulla bergning och således ungesärligen föra enahanda lefnadssått. Det blir dig sålunda förr eller sednare nödvåndigt att etablera dig för dig