han hade att uträtta på morgonen, för att undvika vidare tacksågelser, tryckte gubbens och Victors hand och gick. Far och son, blifne ensamme, omfamnade hvarandra. Ater kommen upp på sin kammare, omtalade Victor för Helmer, hvad som passerat. — Gud ske lof, att vi icke misstagit oss på vår vån, sade Helmer, och tillade: nu förlåter jag honom gerna, att han inte köpte mina taflor. XV. De begge kusinerna. Anna besökte en dag doktor Bergfors. Gubben var då icke hemma; men Ström, hans om. trotjenare, van att se henne der, slåppte in henne i alla fall i hans rum. Dessa hade ett utseende, sådant man våntar det af en vetenskapsman af hans fack; ett rikt bibliothek upptog det ena, en mineraliesamling ett annat, och ett tredje, det nåst innanföre tamburen, pryddesaf tvenne skeletter, hvilka liksom stodo på post på hvar sin sida om ingången. För att under tiden vara sysselsatt, hade Anna nedtagit en bok från bokhyllan. Det var ett tyskt medicinskt verk; och hen var