Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1852, sida 1

ÅAAA::?:gngn— Man måste medqgifva, att dessa siffror på det beståmdaste vederlågga hr Johnstons obetänkta påstående om det tilltagande bruket af rusdrycker, i förhållande till befolkningens tillvåxt. Vi hoppas att den tablå, vi hår uppdragit öfver de obestridliga framsteg, som ågt rum hos massan af vår befolkning, och öfver de förbättringar, som inträdt i alla delar af det nationella vålståndet, icke skall tolkas ogynnsamt; man skall utan tvifvel icke deruti se någon okunnighet å vår sida om de sociala lidanden, som ånnu existera, eller någon bristande sympathi för dem som lida. Vi veta alltför vål att det finnes i våra stora ståder en klass individer, som stå under arbetsklassen, och som befinner sig uti ett ståndigt och nåstan hopplöst förnedringstillstånd. Men om vi hår icke uppehålla oss vid bedrösliga fakta, år det icke derföre att vi anse dem oförenliga med vår theori om framskridandet; utan emedan, så långe man icke kunnat bevisa att dessa fakta hårflyta från civilisationens framsteg, eller att de nu åro mera allmånna ån fordom, de i den strid vi nu börjat med våra motståndare, skulle, enligt vår tanka, icke vara annat ån till större delen för åmnet fråmmande betraktelser. Tillvaron af ett omåtligt elånde bevisar, utom all tvifvel, att vår civilisation år ofullkomlig och vårt sociala system bristfålligt; men att djerft påstå att detta elånde år mera utveckladt eller öfvar större förödelser ån sordom, det kan ingen, som vet huru många dylika, lika bittra och lika litet välgrundade klagomål låtit höra sig under dessa femtio senare åren. Man vet att den allmånna andan i våra dagar har mera medkånsla för lidandet, år mera snabb att upptåcka elåndet och mera benågen att lindra det; olyckans oåndliga phaser, fordom insvepta i hemlighet och tystnad, uppenbara sig i dag på tusende, sått. — Det år en lag af naturen att låttjan obetånksamheten och därskapen icke bör medföra annat ån lidanden och förnedring; det skulle vara orätt att fördöma den sociala ordningen derföre att den utvecklat konseqvenserne af denna lag: det kan icke, på något sått, vara ett skål emot ett århundrades framsteg, att denna lag år skrifven synbart på dess anlete; om, någon gång, undantagsfallen, som intet system kan förutse, oberäknade, de verksamma, måttliga och förständiga individer, hvilkas föråldrar varit lika verksamma, måttliga och kloka, icke allenast icke kunna bibehålla sin stållning och en dag höja sig deröfver, utan till och med, alla sina bemödanden oaktadt, mer och mer gå nedföre; då år vår samhållsbyggnad, på ett eller annat sått, bristfållig, och vårt så mycket beprisade framskridande år icke annat ån ett löjligt bedrägeri. Men hvem skulle kunna påstå att dylika fall åro annat ån sållsynta anomalier ? Den moderna politiken. Det kapitel, som år egnadt åt sir Robert Peel, år ett af de intressantaste i hr Johnstons verk; han ser denne upphöjde och saknade statsman från en motståndares synpunkt, — n,nh ,,,. — TREE innnan nnnnnnnnnnnnnnnnrnnnnnnnnnennrnn