Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1852, sida 1

vinsglas och stentallrickar hoppade högt i taket. Ett halst dussin knotiga näfvar sträckte sig ögonblickligen efter plånboken, men drogo sig genast tillbaka, då en groflemmad karl slog midt öfver högen med en tjock knölpäk, under utrop af ett dundrande: — Ordning! — Rått så, biskop; låspade en halfnaken figur, som de kallade Tuppen — ordning är halfva lifvet. Tuppen var sållskapets kassör och hade fått detta förtroende, emedan han vore kånd såsom mycket strykrådd och således ej skulle våga utsåtta sig får det straff, som ovilkorligen skulle bli en följd af förskingring af sällskapets — eller råttare ordens — gemensamma skatt. . — Håll klorna från bordet, såger jag er, skrek sjelfkårt Språtthåken! ner med södkrokarne, och kör fram med så många dankar, du har, Kråma, för hår skall ni få se på lite, sa han som söp upp västen. Biskopen-, eller ordningsmannen, sköt sin mössa på sned och sträckte sram knölpåken öfver bordet, färdig att hugga till den första hand, som vågade göra sig synlig öfver bordskifvan. — Hår blir något för dig, Grosshandlare,