Den lyckliga sjukdomen. Berdttelse af J. M. Rosen, (Forts. fr. n:o 75.) Brukspatronessan sortsor: — LTacksamheten år otvisvelaktigt en bland de vackraste egenskaper, som ännu fallit på någon dödligs lott. Men når denna egenskap stråcker sig till qvinnans heligaste pligter, den att ålska sin man utåfver allting och sin nästa såsom sig sjelf, då måste ömmare tillfållen vid ångbåtar försvinna, och qvinnan i en kysk hångifvenhet omfatta föremålet för sina stråfvanden, det vill såga icke någon ung handelsbokhållare, i saknad af stadga och försörjmngsförmåga, utan snarare den mognare förtjensten, som grånat i statens vårf och har sin konungs aktning och sin samtids beundran. Att intråda i detta heliga stånd, det enda stånd, som bör ligga qvinnan om hjertat, idertill förlåne den allrahögste sin nåd och gifve upplysning i dessa dunkla tider af ställningar och sörhållanden, då kårleken för