Karakterer ur min Skandinaviska portfölj, Af F. A. Leo. (Forts. fr. n:o 43.) HI. Andersen. Försånkt i djupa tankar vandrade jag åter till sjelfva staden. Det var en varm, herrlig sommardag. På det af trådplanteringar omgifna Carl XIII:a torg, med sitt vackra monument af denna konung, böljade den promenerade verlden fram och åter. En vettgirig resande söker förgåfves i denna brokiga mängd af menniskor, som vilja se och blifva sedda, efter någon sårskild typ eller någon egenhet, som skiljer Stockholmslifvet från lifvet i någon annan europeisk hufvudstad. Allt bår hår samma ståmpel som i Wien, Paris, Berlin och London. De franska och engelska drägterna söka sig våg hit likaså fort, som till något annat stålle, och den mot hvarje nationell egendomlighet siendtliga tyrannen -modet-, har dragit försorg om att göra klådedrägten hår så kosmopolitisk och osvensk som möjligt. Två saker ser man hår, som icke hvarje hufvudstad i verlden har att erbjuda, och som åfven den elegantaste skråddare med sin konst icke förmår att tillverka. Det år den sköna naturen och den vackra menniskoracen. Nåstan ingenstådes finner man så många vackra,