Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1852, sida 2

— ——— stone att tillställa ganska obehagliga kollisioner: vi önska derföre icke heller på minsta sått bestrida Norrmännens juridiska befogenhet vid denna åtgård, ehuru moraliskt förkastlig den år; men vi hemstålla, om icke, då nu en gång våra intressen blifvit så olika och ofta motsatta, det vore dnskvårdt att de på högre ort blefve ömsesidigt ölvervågda och, i möjligaste mätto, sammanjemkade, ty månne det icke är något för besängdt att konungen af Sverige ligger i öppen strid med konungen af Norge, och att samma hand, som den ena SE Lä . I dagen utsärdat en norsk förordning, den an. på I dra dagen måste underskrisva en svensk, för . H a I att motverka de menliga söljderne af den förra, och derpå åter en annan dag låter en ny norsk resolution utgå i samma syftning som en första? Det år em dlertid icke nu tid att sluta, då Norrmånnen emot oss visat en uppenbar afvoghet, en simpel skadelystnad. Må de erfara vedergållningsråtten, och de skola snartinse, att det äfven kan hafva sin nytta med sig att icke alltid rådfråga blott det egna, nårmaste intresset! En omständighet, som kastar ett eget ljus öfver den ifrågavarande förhöjningen af importtullen på svenskt socker, ån den, att redan de norska ledamöterne af 1846 års tullkommitt( sökte genomdrifva att -rassineradt socker och sirup— de enda af vära större exportartiklar till Norge, som sedan söreningen gjort några märkliga framsteg — skulle uteslutas från förteckningen öfver de varor, hvilka dittills vid införseln från Sverige dragit half tull allenast. Detta lyckades icke då, emedan de svenska kommitterade icke kunde medgifva detsamma, då ingen ifrågasatte nå gon dylik förhöjning å norska varor, och Norges utförsel till Sverige då, såsom nu, var omkring en och en half million rdr bko större, ån vår utförsel till Norge; men hvad man icke då lyckades utverka i kompromissvåg, har nu låtit sig göra helt enkelt genom en kongl. resolution. Den ÄlInre missionens-probenreuter par excellence, hr Oscar Ahnfelt, har i kyrkoherden Bergman i Winslöw funnit en beskyddare emot Lunds domkapitel. Han har för honom upplåtit församlingens kyrka, under förklarande, att det skulle vålla Sverige ett nytt vanrykte, om den evangeliserande trubadurens vålsignelserika verksamhet blefve afbruten.kRsl. Maj:t har till borgmåstare i Malmö utnämnt tjenstförråttande borgmåstaren och rådmannen Jac. Malmborg. Den 24 dennes sålde kapten O. Beckman sitt i Tölö socken belägna hemman Kolla för 15,000 rdr bko till hr C. S. Roos af Hjelmsåter. — Under förlidet år påbörjades i Kongsbacka byggnaden af ett gemensamt ransaknings cellfångelse för nåmnde stad samt Fjåre och Wiske håraders domsaga, hvilket arbete i enlighet med derom i kontraktet gjorda beståmmelser skall vara fårdigt inom nästkommande års utgång. Då detta lår vara ett bland de första ransakningsfångelser som inom riket uppföras, borde man billigen kunna fordra att ett noggrannt tillseende öfver uppförandet iakttages; hvilket dock ej år förhållandet, ithy att kontraktet om byggnadens uppförande icke estersöljes, som inhemtas deraf, dels att grunden ligger ej mindre ån en aln högre ån hvad fastståldt år, och dels att såmre murbruk anvåndes ån beståmmelserne derom innehålla. Icke nog dermed, att statens medel således illa anvåndas för att rikta enskildte, utan Kongsbacka stad och håraderne som åro skyldige att sedan byggnaden blifvit uppförd densamma till framtida underhåll ösvertaga, få, genom kontraktsbrottet denna sin skyldighet betydligen sörsvärad. Sistliden höst hålls vål besigtning, dervid likväl intet ombud sör de underhällningsskyldi