Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1852, sida 2

A — —n—— —— — — Sally tycktes icke på långt när hafva det glada utseende, som man kanske skulle vänta hos en flicka i den, efter vanligt sätt att döma, lyckliga belägenhet, hvaruti hon befann sig. Utan att kalla det melankoli, hvilade dock öfver hennes ögon ett uttryck af mildt allvar, som visst icke minskade deras behag; och frånvaron af all stolthet skulle till hennes förmån hafva intagit hvilken som heldst, utom modren, som framför allt, hos sin dotter önskade ett förnämt utgeende. IIon skyndade fram till modren, för att kyssa på handen och helsa gad morgon. Klockan var visserligen nära 12; men det var seden der i huset, att morgonen och förmiddagarne användes för att inhemta bildning; och oaktadt det nu visserligen var några år sedan Sally var i pension, fortsattes ändock vissa lektioner, såsom uti att spela och sjunga, rita, språk 0. 8. v., så att timmarne emellan 8 — 12 voro fullt upptagna. — Om jag förstoge, hur det kommer till, att du alltid är så blek, mitt barn, sade modren med bekymrad mine. Du måste ha något inre lidande, någon distraktion i din konfusius .. något chromatiskt lidande .. Och hon ingick med sin dotter i åtskilliga de