Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1852, sida 2

—— 1eevvvveesesemeeeeee————— se taljer, rörande hennes fysiska tillstånd, för hvilka här är svårt att redogöra; men då modren på sina frågor öfverhufvud fick tillfredsställande svar, så måste anledningen till blekheten uppsökas. Någon af brukspatronessans väninnor hade skrämkt henne med, att Sally blifvit kär i en ung handelsbokhållare, som under en ångbåtsresa en gång, då det var trängsel och oreda ombord, tillfälligtvis huggit henne i kappan och på så sätt hindrat henne att falla i vattnet, då man skulle gå i land. Som detta var ett slags romantiskt äfventyr och patronessan var spränglärd i romanlitteraturen, så fann hon de ifrågavarande symptomerna hos sin dotter alltför sannolika; och bäfvande för följderna, hade hon länge föresatt sig att vid tillfälle taga dessa griller ur sin dotters hufvud. Ett sådant tillfälle fann hon erbjuda sig i dag och ville icke lemna det obegagnadt. Hon sökte således, så godt sig göra lät, sätta på sig en professorsmine, satte sig sjelf tillbaka i sin fåtölj och vinkade åt sin dotter att äafven taga plats. Sally hade icke ringaste begrepp om hvad som förestod, med beredde sig att bli en lydig och uppmärksam åhörarinna. Modren hostade en, hon hostade två, hon hostade tre gånger. Till yttermera visso snöt hon sig.