Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1852, sida 1

x Tack, Ines, detta lindrar min ångest; jag fruktade får förråderi ty grefven såg så misstroget på oss, och hans blick trångde så djupt i mina ågon. — Jag tror icke fru grefvinna, att han misstånker något. Det år endast hans vanliga och tyvårr grundade misstanke. Men jag bönfaller hos er, fru grefvinna, hör ånnu en gång min varning, innan ni utför ert farliga förehasvande och förlåt mig, om jag återigen skulle misshaga er. — Tala, Ines, såg hvad du vill, du min 2L vån; men, för min smårtas skull, plåga mig icke allt för mycket. — Fru grefvinna, ert uppförande år sådant, alt ni såtter er eget och mitt lif, ja ånnu mer, er åra som maka på spel; ty hvem kunde råtifärdiga er, om er makes blodiga och sannolikt rättvisa hämnd begrafde er hemlighet med oss båda? — Haf medlidande med mig, Ines! Allt hvad du såger år förgåfves. — Mig bekymrar saken föga, senora; jag saknar icke mod och har dessutom mer ån en gång sett spetsen på en dolk; men ni, senora, skall åtminstone kunna intyga, att jag, som af kårlek och tacksamhet gjorde mig till er slafvinna, icke billigar detta osörsigtiga, o