Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1852, sida 1

lor öfvergifver man icke sitt sådernesland — hellst då man icke vet, om man någonsin fär återse det. — Du skall få återse det, Catalina. För Guds skull, sök att aflågsna alla sorgliga tankar. — God natt! Sof godt! — God natt, Calistol Grefven lemnade rummet och begaf sig till sin egen sångkammare, som låg i andra ändan af huset inåt gården. Grefvinnan gick, jämnte sin duena in i sin sångkam mare. Hår togo båda fruntimmerna plats midt emot hvarandra, utan att visa minsta lust att gå till sångs. Sedan grefvinnan ett ögonblick uppmärksamt lyssnat på det ringaste buller, sade hon med låg röst: — Ack, Ines, om Domingo skulle hafva sörrädt oss! Om han upptäckt vårt förehafvande för sin herre. — Nej, senora, det har han icke gjort. — Är du så såker derpå, Ines? — Ja, jag har lofvat honom att vid vår ankomst till Madrid gifva honom min vackra Antoinetta till hustru. För detta pris skulle han vara i stånd, att med bara fötter springa på glödande jern. Frukta ingenting af honom.