Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1852, sida 1

dyrbara last till den första köpare som han trässade på, vare sig royalist eller insurgent, och hade sallit i händerna på en spansk truppchef, hvilken icke visat sig obenägen att afsluta handel med honom, först mot kontant betalning, sedan på kredit: men slutligen hade denne befålhafvare fattat ett annat beslut, som onekligen var konu fördelaktigare sör honom. Han hade nåmnligen föreslagit Engelsmannen att han skulle taga hela hans vapenlast utan att betala den. Första såttet att afgöra saken, hade vunnit Engelsmannens obetingade bifall, det andra hade förorsakat honom någon ångslan, men mot det tredje protesterade han på det beståmdaste. Då det emellertid ånnu kommer att dröja långe innan den starkares rått upphör att vara den gållande, hade Spanioren kort och godt förklarat Engelsmannen, att han icke skulle blifva försatt På fri fot, förrån han genom ett formligt dokument, åt honom upplåtit hela sin last; dessutom hade kommendanten i Fort-Villegas fåstat hans uppmårksamhet derpå, att han kunde anse sig mycket lycklig om han finge behålla skonerten, hvarpå han anlåndt, och derpå satt den olyckliga Engelsmannen i fångelse. Denne hade nu fått nog af royalisterna; hans tankar riktade sig nu på Teran, och han hade mutat sin fångvaktare, eller råttare sagdt,