Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1852, sida 1

—— — sådant ansvar utaf konungen och riksens stånder fastställd varder.Regeringsformen 107: Skulle konstitutionsutskottet anmårka, at! statsrådets ledamöter samfåldt eller en elle: flere af dem, uti deras rådslag om allmånns mått och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke med ovåld, nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat, ege då utskottet at! sådant tillkånnagifva för riksens stånder, hvilka, om de finna rikets vål det kråfva, kunna hos konungen skriftligen anmäla deras önskan, att han ville ur statsrådet och ifrån embetet skilja den eller dem, emot hvilka anmårkning blifvit gjord. Frågor att detta åmne kunna i riksens stånders plena våckas och af andra riksens stånders utskott ån konstitutionsutskottet hos stånden andragas, men icke af riksens stånder asgöras förr, ån sistnåmnda utskott deröfver blifvit hördt. Under riksens stånders dfverlåggningar derom, skola icke konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers rättigheter och angelägenheter kunna ens nämnas, ännu mindre någon riksens stånders pröfning underställas.Håraf finner man, att den juridiska ansvarighet, som i 106 stadgas för konungens ministrar, och som efter allmån lag och den serskilda ansvarighetslagen skall tillåmpas, uteslutande beror på rikets stånders konstitutionsutskott, som eskallv stålla den brottslige under åtal inför riksråtten då det finneraf protokollen eller af underlåtenhet att i vissa fall vågra kontrasignation, att ansvar bör ifrågakomma. Nu år det likvål så, att detta utskott sammansatt af 6 adelsmån, 6 prester, 6 borgare och 6 bönder, vål borde anse ordet oskalli denna ålågga dem en helig pligt att besluta åtal, om utskottet -sinneren minister hafva förbrutit sig mot grundlag eller lag; c. Åc. Men detta begreppet sinnerbestämmes af ledamåternes s. k. -öfvertygelse, och denna år, såsom bekant, ofta mycket elastisk. Då det nu kan antagas, att svårligen någon minister lärer handla -uppenbart mot lagarne eller tillstyrka ösvertrådelsen deraf, eller uppsåtligt, sördölja upplysningar-, i andra fall, ån då intressen kunna vara i fråga att gynnas eller störtas, så inses, att sjelfva sammansåttningen af de olika ståndsintressena i utskottet lått neutraliserar pligten att erkånna det man finner brottslighet. Också hafva vi, med undantag afnågra få fall, aldrig sett den juridiska ansvarigheten ifrågasatt att tillåmpas, utom vid 1840—41 årens riksdag; då ridderskapet och adelns utskottsval utfållo till det liberala partiets fördel, och ståndsandan således ej dömde riksdagens konstitutionsutskott att såsom i allmånhet vid de föregående och efterföljande riksdagarne låta sina beslut bero af spelet med den förseglade sedlen, som aflågges för det fall, att eljest 12 ledamåter (af adeln och presteståndet) rösta emot 12 (af borgareoch bondestånden). Slutsatsen af allt blifver, att under de vanliga förhållandena med konstitutionsutskottet —— C