Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1852, sida 1

——— — som icke var mera än ätta dagar gammalt. Medan barberaren putsade den unga resandes svarta mustacher, kastade denne begårliga blickar på en mandolin som hängde på en spik på våggen, och hade nåstan alla sina strängar i behåll. — Herr barberare, sade han, jag skulle vilja begagna denna mandolin ett par timmar i afton; vill ni låna mig den, naturligtvis mot pant af högre värde? — Hvilken pant? frågade barberaren. Berrendo pekade på ett långt slagsvård med ett vål arbetadt handtag af Slllver, ett byte från en valplats, det han kastat på en stol. — Åh, min herre! sade barberaren i det han hastigt satte svårdet å sido, jag skulle Berna utan någon pant hafva lånat er denna mandolin, som likvål för mig har ett oskattbart vårde. Berrendo tog instrumentet, dolde det under sin kappa och lemnade rakstugan, sedan han lofvat att återkomma följande dagen. 2. Grottan vid Pucuaro. Å. Klockan var tio samma afton; hela den lil