Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1852, sida 1

— — — ——— — — — ————— la staden Pucuaro läg försänkt i en ljuf slummer, med några så undantag, och ibland dessa den unga och vackra cigarrmakerskan och hennes moder. Deras dörr och fönsterluckorna innanför spalieret voro tillstångda, och de båda fruntimren sutto i ett rum, som låg åt en stor trådgård, bevåxt med granatåppleoch kryddpeppar-tråd. Det var lått att inkomma i denna trådgård öfver en inhågnad af unga Cactusplantor, som stråckte sig från båda åndarna af huset ut till gatan. Familjefadren, den gamla fruns man och den unga flickans fader, som tjenade insurrektionens sak under general Teran var vid denna tid frånvarande och uppehåll sig i provinsen Oajaca; de tvenne fruntimmerna lefde al den obetydliga inkomst de hade af sin cigarrfabrikation. Den afsky för insurgenterna, som den gamla frun yttrat för Berrendo, var endast en list, som hon begagnade af försigtighet. Modren och dottren sutto nu och spräkade med hvarandra, under det de förfärdigade sina cigarrer. Samtalet hade tagit en riktning, som konstaterade det spanska ordspråket, hvilket visserligen icke utvisar synnerlig aktning för den åldre delen af qvinnokönet, men som dock ganska ofta höres i Mexiko. tillochmed i de förnämsta societeter: -Alla gamla fruar år kopplerskor-. Då mo