2 . . — Oändligt vålkommen! sade han, jag började nästan att blifva 7 3 rå or, oaktadt ni var mig obekant, derför att ni dröjt så långe med ert besök. Vår gemensamme vån har beråttat mig mycket om er och den angenäma resa ni gjort tillsammans, och nu hoppas jag att ni rått snart måtte känna er hemmastadd hår och hålsa på hos oss, når ni kånner behof af ett hjertligt sällskap. Jag svarade hårpå hvad man vid dylika tillfållen vanligen brukar svara och följde honom genom ett par rum, tills vi inträdde uti en elegant och komfortabelt möblerad boudoir, der jag varseblef ett fruntimmer, som till hålften sittande, till hålften liggande, var sysselsatt med skrifning. — Hår, min båsta Emelie, får jag presentera för dig den gåst, som kapitenen anmålt; du förenar såkert dina böner med mina, att han betraktar vårt hus såsom sitt hem och ofta glåder oss med sitt besåk. Fru Carln steg upp, råckte mig hjertligt handen och gjorde, genom såttet hvarpå hon vålkomnade mig och derigenom att hon genast ledde samtalet från det formella till det naturliga, på mig ett djupt intryck. Hon var verkligen ett fruntimmer af verld. — Ni känner ju Fransmånnens talesått les amis de nos amis .. , sade hon, ni tillhörde således vår krets innan vi sett eder, och således behöfs ingen etikett oss emellan. — Ett så hjertligt emottagande, svarade jag, skulle öfverraska mig om jag icke redan fått den glada erfarenheten, att fremlingen öfverallt i Stockholm mottages så vånskapligt och förekommande, att han knappt kan betrakta sig som fremling. — Hvartill tjena också alla dessa långa tråkiga formaliteter, som blott aflågsna menniskorna från hvarandra! Att njuta fort och varmt år, som jag tror, lifvets klokaste och ådlaste filosofi. Det gilves menniskor, hvilka endast för etikettens och -den goda tonensskull icke våga hysa varma känslor, och således derigenom sjelfva jaga ifrån sig lifvets sanna glädje. Om man genast kommer hvarandra hjerligt till mötes, så inser man ju så mycket förr om man passar för hvarandra och om bekantskapen kan blifva njutningsrik. — Jag inståmmer fullkomligt med er, min fru, och önskar blott att en så skön lesnadsfilosofi adopterades af majoriteten bland menniskorna. — Ack menniskorna hafva redan adopterat den, men den stora massan af folket, denna . a? . .. 2 sjåloch lislösa, ja tryckande majoritet gör oss lisvet tungt och njutningslöst. Men nog om dem! Berätta mig huru det ser uti Tyskland och Danmark samt hvad dom ni fäller öfver Sverige. Under detta samtal, som mest vände sig omkring politiska och sociala förhållanden, och hvarför jag vill förskona låsaren, hade jag haft tillfålle att iakttaga min ålskvärda vårdinnas yttre utseende och våsen. Fru Carln, hvilken begagnade ett ögonblick då jag var i lisligt samtal med hennes 2— —