w(sQQ2O— — —— jag, efter ett kort vistande i en by nåra San Blas, anlånde till Stilla Hafvets stränder. Vid tiden för denna beråttelses början var Berrendo, hvilken då bar sitt verkliga namn, Luciano Gamboa, en af de tappraste soldater i mexikanska revolutionsarmen, och hans historia, den jag skall beråtta i korthet efter hans egna ur minnet hemtade meddelanden, framståller oss frihetskriget just i ett af dess mest kritiska ögonblick. Den lilla staden Pucuaro, dit Berrendo årnade sig, hade under loppet af 1814 i flera hånseende ådragit sig såvål Spaniorernas som Mexikanarnes uppmårksamhet. Efter en blodig tråffning hade general Don Ignacio RavonÄs broder, Don Ramon, dragit sig dit mea ett hundra man, de enda, som under hans anförande lyckats undkomma från valplatsen; men man hade, besynnerligt nog, aldeles sorlorat spåret af Don Ramon och hans lilla hop just från det ögonblick, då de inryckt i Pucuaro; ingen var i stånd att såga, om de åter ryckt ut ur staden, och dock förrådde ingenting deras närvaro der. Man måste antaga som sannolikt, att de endast tågat igenom Pucuaro, och sedan i största hemlighet aflågsnat sig derifrån; men hvart hade de tagit vågen? Detta var en fråga, med hvars lösning både de mexikanska guerilla-soldater