Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1852, sida 1

— —— siske studenterna åro medkämpar i skandinavismens leder, de åro besjälade af samma ungdomliga värma får det sköna och sanna, al samma sköna hopp för nordens framtid. De åro numera fosterbråder — och Sundet skiljer dem ej mer, det förenar dem, hvar gång det på sina böljor för broder i broders armar. Vi hafva nu kommit på det klara med hvad sen Lundastudent icke år, jemnsörd med sina utlåndska confratres. Men ånnu år ni i Lka stor ovisshet om hvad en Lundastudent år. Ni vål, lätom oss höra efter. Fråga då en professor, och professorn skall taga sin högtidligaste min på sig och svara er: Åhan år en ung förhoppningsfull man, som har tagit så och så många examina och deltagit i så och så många spektakler ... Fråga -der Herr Vater sjelf, och der Herr Vater skall med en måkta fundersam uppsyn Svara er: Khan år en slyngel, som förstår mycket pengar för mig under terminerna och aldrig vill bli fårdig med sina kurser; men — Gud välsigne honom — föröfrigt en god gosse, som en gång skall göra heder åt familjen .... Fråga damerna, och damerna skola slä ned ögonen och svara er: -han år en ung ofantligt treflig gosse, som alltid dansar båst på