Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1852, sida 1

—1— — r 2— med den tresärgade sanan i handen, med bröstet hjeltemodigt blottadt för hvinande kulor; man såg honom aldrig i revolutionernas tummel, lifvad par la voixz du canon dlalarme-, upptråda i spetsen för -ouvriersoch travailleurs-, för att föra dem till frihetens strid och frihetens triumfer. Men den Lundensiske studenten har med sin franske broder gemensamt det behagliga umgångessåttet, den glada bekymmerslösheten, den glödande enthusiasmen för den sosterläåndska krigsärans I glans och hångisvenheten för sin flamma (i trohet för henne står Nordens student oöfvertråssad). Och, tro mig, äfven på djupet af Lundastudentens hjerta vårdas frihetens helioflamma, saslän den ej ånnu hunnit antaga den vulkaniska natur, som karakteriserar pariserstudentens vårma — —. an är icke den danske studenten, Regentsens furste, Saldets filosof. Men han år med honom nårmast beslågtad. Skrjaktigheterna åro få, ehuru karakteristiska nog. Lundendaren har i sitt sått mera manlighet, köpenhamnaren mera sörbindlighet. Öfver Regentset råder företrådesvis Venus Cypria, öfver Lundagård den gode fadren Bacchus. Den svenska punschen i Lund år stark och den danska studentens flamma — svag. Se der hela skillnaden. Men de danske och lunden