Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1852, sida 1

— — af alla, en sådan som tillochmed borde sätta myror i hufvudet på en tysk prosessor. Frägan blir nemligen den att såga: hvad en Lundastudent är. Såg mig emellertid först, hvad en Lundastudent icke är? — Han är icke den tyske Bursch, den -kreutz fidele-, den todeskäuhne-; icke denne -vildbartige kåmpe, som lemnar sin pipa och sin Bierpokal, då det gåller Filisterstrider, och råcker handen åt Filistern, då frihet och åra manar dem båda till blodi gare kamp. Han saknar gudskelof också sin confraters tyska grundlighet, denna grundlighet, som smakar så mycket af Bier och så gerna omhöljer sig i en nebulus af tobaksrök. Men han liknar en Bursch, i åkta baschenkraft, i smak får Bardalekar, i munterhet, redligt sinne och trofasthet. Och studentkraften år ej mindre respekterad af brackorna i Lund, ån af flisterna i Göttingen —. Han år icke den sranske Etudiant från qvartier latin, den eldige Parisaren, svårmande för åra, frihet och kårlek, delande sin termin mellan Pandekterna, operan och sin grisett — hans studentkammares vårdande genius. Om man åfven funnit Lundastudenten på slagfåltet försvara fosterlandets eller dess brådrafolks sjelfståndighet — aldrig såg man honom, som den franska studenten, öfverst på barikadern l ö ö