Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1852, sida 1

gånger större, vår sabriksindustri, våra handtverkerier och till och med vår husslit så betydligt åfverlågsen de norska näringarne al sa uma slag. att någon jemförelse dem emellan icke skåligen kan anstållas. Det år dock i allt fall intressant att erfara, att det nu ljuder helt annorlunda från Norge, ån når fråga år om reformer i handelslagstiftningen de båda rikena emellan, då det allt hittills hetat, att det påtagliga missförhållande, som eger rum och framgent långe skall ega rum emellan industriens utveckling i de båda lånderne, lågger det största hinder, från norsk ståndpunkt betraktadt, deremot; samt att, medan svenska industrien i flera riktningar bragt det ganska långt och i några drifvit det till att hafva öfverskott till utlandets förseende, gifves det i Norge knappt en enda, hvari industrien kan sågas hunnen ölver sin första barndom 1). Morgenbladet låtsar sig tro, att Norge eger flera näringsgrenar och försörjningsutvägar än Sverige; och en annan norsk tidning Drammens tidendeyttrade deremot för någon tid sedan, i en artikel -om forholdet till Sverige som utmårkte sig för mycken sakkånnedom och en från norska sidan ännu mera ovanlig aktning får sanningen, att, medan vårdet af de vid Sveriges manufakturer och fabriker tillverkade varor på de senare 20 åren stigit 110 4, måste man i Norge instålla det ena försöket i denna våg efter det andra, till och med sådana, hvars produkter åro föremål för den största förbrukning, såsom t. ex. glasverk, pappersbruk, sockerraffinaderier o. s. v., samt att man i artikelförfattarens fådernesland i synnerhet lider den kånbaraste brist på bindringar, hvilket i detta land, såger författaren, år så mycket olyckligare, som äkerbruket derstådes under den korta sommaren tarfvar flere hånder, ån dess askastning kan föda under den långa vintern, och som fisket år i högsta grad underkastadt lyckans och tillfålligheternas vexlingar. Han anser det således såsom en ren lifsfråga för norrmånnen att de förskassa sig en del af de binåringar, hvaral Sverige i lång tid varit i besittning, och beklagar att upplysning och sinne för ordning och husflit ånnu icke förmått trånga in till sruntimren i våra bondstugor.. När man nu vet, såger samme författare, hvad vålnadskonsten utråttat och kan utråtta i ett land; huru hastigt den höjt fattiga landskaper i Sverige, som t. ex. Helsingland, Medelpad och Ångermanland till vålstånd, så må man visserligen finna det närvarande tillståndet hos oss Mycket beklagansrärdt.Detta skress i medlet af sistlidet år, men redan i slutet deraf hade förhällandena. enligt Morgenbladet, undergätt den för Norge lyckligaste sörändring, och nåringsfliten beann sig i bästa flor. Vi gratulera, och anteckna oss det till minnes för en annan gångs skuld; men vi befara dock att skillnaden blott ir den, att den ene skrifvit, för att gagna sitt 2 ädernesland med upplysningar och råd i en 1) Dessa ord åro hemtade ur den svensk-norska ullkommittens betänkande, afgitvet den 14 Decem)er 1846. l AAQAAQ—