Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1852, sida 1

visat den att vara: isolerad från fasta landets sammansåttningar och oberoende af de hvålfningar, som der föregå. Sådant, benågne läsare! år Europas horoskop, når nationalitetens ensidiga skiljomur hunnit nndanröjas och folkens förbrödring fullkomnats. Derpå arbeta rastjöst dagligen, materielt: telegraser, ångmachiner och jernvägar, och moraliskt: verldsexpeditioner och möten mellan vetenskapsmån och nåringsidkare. För dessa förenade krafter måste sabelväldet slutligen duka under, — om det icke i alla fall blefve omöjligt på längd, i anseende till de ofantliga kostnader, som stående hårars underhåll förorsakar Europas monarkier, hvilka redan, på samma sått som ruinerade affårsmån, lefva på stor fot och såtta näsan högt i vådret ... för att söka dölja sitt deficit. Horoskopet gåller Europas framtid, icke dess närmaste morgondag. Under ädla surstar och kloka styrelser kunna monarkierna långe nog stå upprått. Genom sitt afsåndrade låge, sina långa afstånd och sin glesa befolkning år Skandinavien minst tillgånglig för inverkan af andra staters exempel, och det har sannolikheten för sig, att den politiska rörelsens mål kommer att sist uppnås i vår kalla nord. Så vida svenska regeringen har statsmannablick och måktar lyfta sig till höjden af omståndigheterna, så kan vårt land till och med skörda vigtiga fördelar af skakningarna på andra stållen. Ludvig XIV:s bigotta — dårskap, under qvinnan Maintenons inflytelse att återkalla Nanteska ediktet och förfölja Hugenotterne, tillskyndade Sverige bekantskap med mången indusrtriel samilj. som hår sökte och fann en fristad och slog ned sina bopålar. Nu, då kontinenten svigtar under kanonernas tyngd, och missnöjets brandfackla stundligen hotar att antånda Europas skröpliga statsbyggnader, darrar rikedomen öfver allt för sina kapitaler. Det tillhör våra diplomater hvar i sin stad, att göra det uppskrämda penningefolket begripligt, att Sverige erbjuder den trygghet, som de efterstråfva, och att hår inga omstörtningar åro att befara. Derom förvissade, skola kapitalisterne skynda till våra fredliga bygder, hvilkas förkofran deraf våsendtligen kommer att sråmjas. Mycket beror af våra diplomaters framstållningssått och skicklighet att utplåna de fördomar, som ånnu hår och der torde hos utlåndningen vara rådande mot beskaffenheten af vårt land samt mot seder och lefnadssätt hos vår befolkning. Alltså år första akten af det med österns guld soldade menederiets, svekets och våldets bedrösliga drama spelad till slut, starkt applåderad af hofven, jesuiterne, börsprocenteriet och lustläågerns tappra hjeltar, men uthvisslad af allt hvad samhällena har ådelt och upplyst, af allt som vål skattar furstarne högt, men just derföre deras heder högre ån deras apanager, och som vill kunna bygga på deras ord, som på en klippa, på deras ed, som på en profetia i den heliga skrift. Imperatorn Bonapartes mot den tidens besvurna grundlagar sednare gången tillkråktade makt tåljde en tillvaro af hundra dagar. Tiden gifver hu