Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1852, sida 1

han redan bort inse, att han genom statsförfattningens krånkning arbetar för andra. Hans streck var knappt fullbordadt innan Carl X:s sonson och Ludvig Philips söner började röra sig och hvar från sitt håll nalkas Franska gränsen. Det var ett memento mori för prins Banapartes beråkningar på diademet. , Dermed vilja vi ingalunda såga, att thronen, afven efter en ny restauration, kan för evigt bli rotsast i Frankrike. Den monarkiska statsformen sjunger på sista versen, der dess enda stöd är bajonetten, och konungadömets naturliga pelare, aristokrati och statskyrka blifvit undanryckta. De stå ännu uppråätt i England och monarkien med dem, hvilken derföre blifvit der den segaste i Europa. Erperimentet i Frankrike att, dem förutan, resa en thron på ömsom soldateskens, ömsom medelklassens axlar, har blott lemnat resultaten af ett tio-ärigt Kejsardöme, ett semtonårigt konstitutionelt monarkiskt skuggspel, och en adertonärig thron, omgifven af republikanska institutioner, hvilken spärlöst ramlade i samma ögonblick en beslutsam stämma ropade lefve RepublikenlRedan deruti ligger monarkiens dödsdom. Vid första allvarsamma utbrott af något allmänt missnöje, hvartill hundratals sårskilda orsaker kunna föranleda, blir det hvarken den Bonapartistiska, den Bourbonska, eller den Orleanska sanan, som förenar massans sinnen: — det blir kring republikens standar, kring hvilket kärnan af Franska nationen samlar sig. och det så osta, ester förnyade hvälfningar, att slutigen ingen mera ens finner mödan värdt att höja sin röst eller väpna sin arm sör monarkismens förbrukade statsform. Så vida Frankrike sörr eller sednare en gång uppriktigt och med allvar omfattar det republikanska regeringssåttet, och icke ätnöjer sig med den -parodi på republik , som Kossuth, tråffande, benämner den Bonapartiska regimen före December-katastrofen, och om samtidigt dermed det efter nåsta oundvikliga brytning blir gållande åfven i Ungern, såsom, enligt samme Kossuths yttrande, det enda låmpliga för detta land (låsaren behagade lågga vigt på detta om och detta så vida) så kommer slutligen, genom exemplens inflytande, Europas hela kontinent, från Östersjön till Medelhafvet, från Atlantiska hafvet till Asiens grånser, att bilda en enda federatif-stat under en gemensam centralstyrelse. En annan federatif statsgrupp blir Skandinavien, af hvars tre beståndsdelar Norge redan år hemmastadt med en qvasi-republikansk författning, och den nuvarande monarkiska i Danmark liknar en öfvergångsformation till ren solkstyrelse. Den tredje federaltif-staten kommer sannolikt att bestå af det nu så kallade nya Ryssland, det vill såga de från Sverige tid efter annan eröfrade Finland och Östersjöprovinserna. Stora Brittannien dr redan en federatif-stat, under en parlamentarisk ministerstyrelse, som utöfvar makten, medan throndockan, i diamantstrålande guldkrona och hermelinsbebråmad purpurmantel, representerar glansen. Denna fjerde statsgrupp lärer alltid sörblifva hvad naturen an— —