Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1852, sida 1

sir Robert Poels fana. Huru ån detta må förhålla sig, tycks man nu hafva uppgifvit alla sådana försåk; tidningarna beråtta, att lord John åmnar gå den parlamentsession, som öppnas den 3 Februari, tillmötes med den nuvarande sammansäåttningen af ministeren. Naturligtvis kan man tänka sig många orsaker, som kunna afhålla sir James Graham och mr Gladstone att förena sig med nuvarande WM higminister. hvars sall de icke skola kunna ofböja, men vål dela. Den elakaste gissningen år den, att premierministern icke kunnat tillbjuda de mån, om hvilkas bistånd han vill försåkra sig, sådana platser inom kabinettet som de kunna emottaga. emedan de nuvarande hedervårda innehafvarne af portföljerna ingalunda åro sinnade att lemna dem, förrån nödvåndigheten bjuder. Det kunde vål falla en oinvigd in att fråga, hvarför premierministern icke skulle kunna behandla dem lika som lord Palmerston, och skicka dem en allvarlig anmodan att återlemna de dem anförtrodda statssigillen. Men en Engelsman skulle genast kunna såga er orsaken, hvarför premierministern icke kan taga ett sådant steg: de nåmnda hedervårda gentlemånnen och lordarna tillhöra -samiljen— familjen Grey, eller Elliot, eller åtminstone kotteriet. Det år nämnligen en villsarelse, som likvål mer och mer försvinner, att man på kontinenten stundom anser Whiggerna för att vara det liberala partiets representanter.-Whighar hittillsdags varit namnet på ett visst antal adliga samiljer, hvilka öfverenskommit om att dela regeringens sördelar, och isynnerhet de derunder hörande emhetena, sins emellan, med strångt uteslutande af alla obehöriga personer, och att taga så liten del som möjligt i regeringsbörgorna, Det är naturligt att detta icke vore möjligt i England, om de icke representerade vissa principer; men deras politik år i det våsentliga traditionel, och derför åro de knappt i stånd att gå nya sörhällanden till måtes och besegra de svårigheter, dessa uppstålla. Detta kotterivåsen, som gör regeringen till en fullkomlig oligarki, börjar mer och mer att komma i misskredit hos den allmånna opinionen, och i synnerhet börjar frihandelspartiet, som till en del sammanfaller med de moderatare radikala, knota derdfver, att de, oaktadt deras principer åtminstone till en del åro adopterade af Whigs, alltid åro uteslutna från all andel i regeringen. Deras organ Daily Newsuttalar sig med häftighet emot detta monopoliserande af regeringsmakten, och det år temligen sannolikt, att de skola undandraga Whigregeringen sitt understöd, åtminstone når frågan om en valreform förekommer i parlamentet. Hårtill kommer dessutom att Whigministerens medlemmar i temmeligen hög grad tyckas sakna administrativ duglighet. Skattkammarkanslerens sir Charles Woodes budgeter tillfredsstålla intet parti, utom hans eget; inrikesministern, sir George Grey, anses i allmånhet icke ega förmåga att sköta det honom anförtrodda, vigtiga departementet, och kolonialministern, lord Grey, år verkligen en af de mest impopulåra mån i England. Hvilka ån lord Greys fell må