Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1852, sida 1

— —— ————7 hans fattigdom syntes honom asfskyvärdare ån förut. Han tillslöt ögonen troende derigenom undvika åsynen deraf, och han återfann densamma ånnu mera fasavåckande i djupet af sitt hjerta. Denna bittra kurs af sjelflårdom blef afbruten af Jeanne Marie, som kom och underråttade honom, att man hos hr Lubois endast väntade på honom för att spisa frukost. Han följde henne utan att svara och tillbakadref modigt, under nedgåendet, till djupet af sin själ detta svall af obeskriflig sorg som för ett ögonblick öfvervällt. Når han steg in hos siankrämåren var hans ansigte lugnt ehuru blekt, och hans stållning mindre förlägen ån Vanligt, emedan intet afseende nödgade honom nu mera alt dölja någonting, och emedan han ej behösde frukta att man skulle kunna beskylla honom för att begagna sig af deras okunnighet om hans familj och föregäende lefnad. Herr Lubois såg med nöje att han lade detta täckelse öfver sin sorg; vid frukostbordet satte han honom bredvid Fålicit och midt emot Napeleon som blifvit qvarbjuden af fru Lubois; och för att lindra det påkostande i hans grufliga anstrångningar, söretog den vårdige köpmannen sig att uppvåcka och under hela måltiden underhålla en mild och passande glättighet, uti hvilken