Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1852, sida 1

ha fått hvad honom tillkommer. De senare åter se i presten en executor, som ofta lågger sten på börda, eller ock se de i honom en girigbuk som aldrig kan förnöjas. Hvad under då om religionen, under en sådan ömsesidig sinnesståmniag, helt och hållet förfelar sitt åndamål och sitt på menskligheten vålsignelserika inflytande. Iill senare delen af ofvanstående reflexioner hafva vi till en del blifvit föranledda af en tilldragelse, som nyligen timat inom Skara stift uti ett under förlidet år tillsatt regalt pastorat. Första Söndagen efter Trettondedagen, då predikan var slutad och bönerna låsta, och man våntade att presten skulle gå för altaret, stannade han dock qvar och regalerade församlingsboerne med ett högst uppbyggligt tal. Med anledning af de nyligen till honom, såsom församlingens pastor, aflemnade såkallade prestråttigheterne hembar han till församlingen sin tacksågelse. Sedan fortsatte han på ungefår följande sått: -En och annan ibland Er lår dock tycka att kyrka och prest år en alldeles äfversldig sak. I ha gett mig så dålig såd och så dåligt mål. Jag har visst tecknat mig dem till minnes i min bok; men det kan göra detsamma, om de stå der eller ej, de stå dock alltid i en annan bok — — — — — -od så ha J klagat, att 74 finge för liten traktat, semedan J ej fingo mer ån en sup. Brånrinet år en sak som jag gerna skulle se vore borta och ville J förena er med mig, så skulle vi göra gemensam sak och alldeles lågga bort det. Jag fördömer ej brånvinet, ty jag super sjelf och då nyttjar jag brånvinet som preservativ; men jag super aldrig mer ån en sup sjelf och derföre vill jag ej ge andra mer ån en också, men den som J fick den var god det vet jag, ty den var destillerad (!!) — — — — — — Och så var det en, som, derföre alt han visste, alt han ej skulle få mer ån en sup sjelf, tog en annan med sig, som ingenting hade att lemna. Mig kan det visst göra detsamma, ty jag kunde gerna gett Er en kanna bränvin hvar, om jag velat, men Jag tycker ej om att se Er åfverlastade och derföre tyckte jag att det kunde vara nog med en sup.Slutligen uppmanade han de resterande att aflemna sin spannemål, dock, tillade han, det kan göra I mig letsamma— — — — — (Tanken på besparandet af den destillerade supen föranledde vål denna generositet hos herr prosten? Nägot sållsynt, som malicen vill påstå.) Du låsande publik, som ej var förunnadt att höra dessa mårkliga ord, skall du ej med tacksamhet minnas den stund då du först lårde dig bokståfvernas betydelse. Du hade ju annars till evig skada för dig sjelf gått miste om detta ståtliga tal så omisteligt i hvarje fullståndigare pecoraliesamling. vördade publik, tror du ej vid läsandet af ofvanstående tal, att en fe med sitt trollspå vidrört din hjerna och att du i ett nu blifvit förflyttad ett sekel tillbaka, eller hvarföre ej — AS vvvysmesememmamunammmamuesmssmem———pmm7—x