Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1852, sida 1

vågg; en gammal munk gick förbi och tilltalade henne, då hon reste sig upp på knå, mumlade några ord och kysste krucifixet och offrade några småmynt; nästa minut mottog hon hyllningarne af en full matros. Jag tycker hvad hår skulle vara ett rikt fålt för pappa W. att hålla strasspredikningar! Den 13 Mars. afreste jag med skeppet Toulon till S. Francisco. Den 10 Maj ankrade fartyget hår i dess vidtberömda hamn. Staden var då till det mesta nedbrånd och det brann till och med ännu på flera ställen uti kållrarna. Jag sökte ett par bekanta, men förgåfves! uti denna babyloniska förbistringen var det icke tånkbart. Den 14 Maj reste jag uppåt floden till Sacramento, sedan till Columba och vidare till en plats, som heter Irisflat,(?) vid strömmen South Fock. Straxt i början betalte denna plats ej så godt, men för nårvarande har man lyckats få godt utbyte af densamma. Jag för min del ångrar aldrig att jag reste hit, ehuru arbetet år ganska styft, ty platsen år full af större sten, som först skall rödjas innan man ätkommer guldet. Det år dock en behaglig kånsla når man om aftonen våger dagens förtjenst, ty hår år ej fråga om prut eller sura miner. Man kan åfven i Francisco förtjena ganska bra, men jag tyckte ej om att bli der, dels för språket, som jag ej kånde, och dels för det lif, som der fördes. I San Francisco ser det ut som man redan lefde på nittonhundratalet. Ett lejon-, i promenadfrack låg och — omlade en stengata; handtlangaren var eo svensk, åttling af en utaf Sveriges mest förnåma adliga familjer! Jag tyckte riktigt det var synd om den stackars gossen, ty han skåmdes så att han knappast kunde se upp. I Californien har det ånnu ej gått så långt att den arbetande klassen lefver i missaktning, och aldrig ser man i handelsbodarna eller på spelhusen någon dra börsen åt sig når en man med solbråndt ansigte och grofva hånder tråder in. Språttar deremot, hvaraf också hår finnes god tillgång, blifva bemötta på helt annat sått, ty dessa åro mest storspelare och håstskojare. Hår år mycket fredligt och en, som blott sköter sig sjelf, skall aldrig hår frukta att bli oroad eller öfversallen. Allt hvad man behöfver fås hår lått för pengar, så att ingen med arbetsförmåga behöfver hysa bekymmer för sina behofvers uppfyllande. Guld finnes Ofveralt i dessa trakter, ehuru visserligen mer och mindre rikligt. Med sparsamhet skall man alltid hår kunna förvårfva sig ett kapital, så vida endast helsan står bi; hår år för öfrigt mycket friskt och sundt och en luft så ren, att det år en vållust inandas den. Skadedjur finnas ej synnerligen mycket, endast jordekorrar, som åro ett tjufpack; de åta fårskt kött, spickeskinka och bråd som hela karlar. Indianerna åro mycket fredliga hår omkring. Dessa stackare ha ock blifvit kufvade af amerikanerne! De sköta sig sjelfva, och man har aldrig exempel på att en indian ar något utan att först fråga om han får los; hår åro ofta på besök hela familjer, som gå i strömmen och fånga lax. De ha ett e— — — —.