Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1852, sida 1

— Herr Prudent! — Hvad vill ni honom? — Jag vill tala vid honom. Dessa tre meningar utbyttes hastigt; dörren svångde dock icke om på sina. gångjern förr ån pedanten betraktat herr Lubois från topp till tå med en blick, hvars skårpa tåflade med dess sturskhet och tillkännagaf en ståndig öfning af sjålens lågsta funktioner, hvareiter han, utan att öppna munnen, ånyo reglade dörren och förde honom genom tvenne stora omåblerade rum, men som voro fulla .f lårar, kofferter och kappsåckar. in i ett kabinett uppvårmdt af en jernkakelugn, hvarest Mathurin satt i en låderbeklådd lånstol, framför en pulpet, betåckt med papper och omslag. Den store mannen hade sina fötter i en luden fotpåse, på hufvudet en bomullsmåssa fastbunden med ett grönt band, och på båda sidor om sig, tvenne individer af hemskt utseende, hvaraf den ena kollationerade några luntor, och den andra skref efter Mathurins diktning. Mathurin betogs af förskråckelse når han fick se hr Lubois intråda, stötande sin kåpp i golfvet. Men förlitade sig på sin omgifning, fattade han småningom mod, och uppresande sig till hålften i sin länstol, smålog han pä det förbindligaste mot sidenkramhandlaren.