get sått att fiska. En del af dem begifva sig ut i floden och skrika och våsnas alldeles förfårligt, medan de draga sig efterhand uppemot strömmen, då andra stå tillreds ute på stenarne och med Jånga stakar, som ha en spets af ben, sticka fisken och hålla honom ner till botten, tills en annan kommer med en fana, dyker ner och tar rofvet. Hår åro mycket stora laxar, så att de betala sig med en 4 till 5 dollars. Når indianerne sålunda samlat ihop litet pengar göra de bal, som de med några lånade spanska ord kalla: mucho, mucha Fendongo. De sörja ej stort för morgondagen, de åta grås, ekollon och talkottar, dem de halstra. Ostron fånga de också hår, De indianska damernaåro mycket enkelt klådda, en del alldeles intet; de åro i allmånhet mycket fulare ån karlarne, ty dessa åro åtminstone utmärkt vål våxta, men qvinnorna åro klumpiga och tjocka. Når de åro elfva, tolf år, åro de gerna redan mor åt en liten ljusalf, som de bruka bära på ryggen i en slags bårstol af soltorkade låderremmar. Då åro alla smycken borta, hvilka t prydde henne som flicka, bestående af glasbitar, perlemor och guldstycken, hvilka hånga öfver hela pannan och halsen. Dessa grannlåter uppoffras gerna åt deras förstfödde, att pryda den med; man ser öfverallt dessa så utpyntada ungar, ofta ej mer ån ett par dagar gamla, hånga och dingla med hufvudet; men med skola de! Dessa sållskaper fågna sig för öfrigt åt allt hvad de se; månnen vilja isynnerbet ha tobak, qvinnorna socker och mjöl. Det år ej otrefligt att se dem i backarne springa och samla gråshoppor samt blomsterfrön, som de anvånda till mat och låkemedel. Skulle någon falla på den iden att resa hit, så ber jag honom lemna sin reumatism och sina gamla vanor hemma, som Felbius behagade uttrycka sig, ty hår må man ej vara sjåpig, utan ta i med båda hånder om man vill vål fara. Tro mig, hår åro många, som rest hit och satt till sina kapitaler i stållet för att samla några; ehuru lyckan å andra sidan kan gynna somliga så att de på en timma bli millionärer, så år detta ej gifvet alla. Flera ha kommit hit, som alldeles icke varit vana vid arbete, utan endast vid goddagar. Men dylikt duger ej hår; en tysk handelspatron var med oss hit, som tycktes vara icke obetydligt stolt ösver sitt stånd och det anseende han egt i samhållet; han arbetade i 14 dagar och förtjenade 11 dollars; sedan gick han till Columba och fick kondition hos en bryggare att vakta oxar, men detta varade endast tvenne dagar, ty kreaturen besadeoch patronen kunde dåligt springa. Så går det med den som ger sig hit, utan att ha fallenhet och mod för saken. Tusende saker kunde jag ha att ytterligare skrifva om, men hinner ej nu; mera en annan gång! F. AOA222 FF—