Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1852, sida 1

Den politiska ställningen i Danmark. (Forts. och slut fr. n:o 300.) Under den spånning, hvari kriget och de derpå följande, i det oåndliga uthalade, underhandlingarne satte sinnena, var det naturligt, att absolutisterna icke vågade riktigt försåka sina krafter. De funno sig halft bedöfvade och med böjda hufvuden i hvad som skedde, utan att ens protestera; då folket gjorde de utomordentligaste uppoffringar för att kunna föra kriget till såderneslandets from ma, deltogo också de uti dessa uppoffringar. Men de insågo alltför vål, att hvarje seger, som Danskarna tillkåmpade sig var en liberalismens seger öfver absolutismen. Deras hjertan deltogo ej i kriget, ja, vi våga tillochmed såga, att deras bjertan i sjelfva verket voro på insurgenternas sida. De insågo ganska väl hvarom man stred, nämnligen huruvida Slesvig, kanske också Holstein, skulle fullkomligt införlifvas med Danmark; eller med andra ord, om förbindelsen med Tyskland skulle alldeles upphåra, om den danska folkfriheten skulle herrska ånda till Elben, eller om det skulle lyckas hertigdömenas absolutister att hejda den vid Kolding och derigenom tillika hos sig sjelfva bibehålla en plantskola och ett ryggstöd för absolutismen, hvarifrån den åter, under hvad de kallade båttre förhållanden,