Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1852, sida 1

———————————————————————————— åt sidan, i det hon vånde sig om får att tacka för chokoladet. Men nu påkom den fina herrn ett så oemotståndligt gapskratt, att Elise tappade masken af ren bestörtning. Han reste sig upp från soffan, bockade sig mycket djupt för Elise och sade i en ytterst impertinent ton: — Ja, ni har rått, stackars barn, ert ansigte år verkligen icke vackert, det kan på sin höjd vara godt nog åt den der latinska björnen, som ni dragit med er hit. — Dåd och helvete, herre! år jag en björn, så skall ni åtminstone få pråfva mina ramar, sade Flink, hvilken just nu anlånde och lade sin högra hand på den fina herrns skuldra med sådau kraft, att denne 2 sjönk på knä. — Nu var turen kommen till Elise att le, och hon gjorde det åfven af hjertans grund. Men den fina herrn slet af sig bockade sig för Flink och gjorde . . lång nåsa . — Mariana! Mariana! ropade Flink, helt bestört, har f—n riktigt fått makt med dig .