Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1852, sida 1

igenknåäppt bonjour, gjorde ånnu sin rund omkring salen och mönstrade damerna. På sitt höghvälfda bröst bar han en främmande ordens blixtrande stjerna. Denna ytterst eleganta herre stannade plötsligen, och liksom beundrande framför Elise, och sade, efter ett ögonblicks, betånkande i en förnåm herres ton: — sköna dam, vill ni dansa med mig? — Ja gerna. Och nu bar det åstad i flygande fart. Den som icke sett den stora galopvalsen hos Musard, har ingenting sett, såger Paul de Kock, och vi kunna sanningsenligt såga detsamma om galopaden i fru Grues sal. Den som icke sett 50 dansande par af alla slags löjliga figurer på en gång eåtta sig i den mest stormande rörelse, i ett så litet rum, som fru Grues sal, — den som icke sett den brokiga blanuningen af alla slags komiska drågter, icke iakttagit dessa ojemnförliga manerer, dessa refbensstötande. ryggpussande och magtryckande konflikter, dessa halsbrytande fall, hvarvid en prydlig nunna, med blottad stubb kommer att ligga ofvanpå en stadig borgmåstare med vördig mage och peruk — nej han har ingenting sett, som det lånar mådan att tala om.