Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1851, sida 1

historia och politiska betydelse, med ett ord dess Ofverlågsenhet i allt, som det dock icke kunnat afklåda sig — månne icke detta skulle vara ledsamt nog för den, som sjelf vill vara den fråmsta? — Det skulle vara oss kårt, om vi hade orått: men vi bafva alltför många anledningar att befara motsatsen, och det ligger redan deruti bevis nog, att Norrmånnen stådse emot oss visat den största afvoghet, att de sällan eller aldrig göra oss råttvisa, gerna uttyda allt som rörer oss till det värsta och, så vidt möjligt, söka draga verldens ågon till. sig från Sverige. Då nu uppenbart år att Norrmånnen icke kunna hafva det ringaste skål till hat och ovilja emot en nation, som de hafva att tacka för sin frihet och alla ofvannåmnde förmåner, hvad skulle då bevekelsegrunden vara till ett sådant förhållande, om icke den vi antydt? Men Morgenbladet nekar förmodligen ånnu! Nåvål, vi vilja då i dess minne återkalla följande vackra strofer som låstes i Morgenbladet för d. 24 sistl. September, i anledning af Rigstidendens yttrande, det en nårmare anslutning till Sverige skulle vara att medgifva Norges utstrykande från -de sjelsståndiga staternes antal: Om Norges Udsletteler af de selvstendige Staters Tal kan der aldrig vere og har der aldrig veret Tale, og vi kunne eller ville icke en Gang tanke os den, uden i alle Fald som samtidig och felles med Sveriges. — Är det icke gudomligt! Om så rasande skulle vara, menar Mbl., att Norge går under, så skola vi åtminstone hafva den tillfredsstållelsen att icke Sverige håller sig uppel — Det år icke afundsjuka det! icke den största afundsjuka man kan tånka sig, då man, utan att sjelf kunna hafva någon vinst deraf, blott för att icke en annan skall hafva det bättre, önskar döden åt ett broderfolk! Och denna, en skön själs bekännelse-, år långt ifrån att stå ensam i dettasamma Morgenblad, som nu hofverar sig så käckt, i tanka att man icke skulle kånna det så väl. kller hvad tycks om följande lilla, naiva utgjutelse i Morgenbladet, N:o 218, der red., missnöjd deröfver att arbetareoroligheterna i Norge kommit till utlandets kunskap, men att man icke derstådes tagit särdeles notis af eller funnit något betånkligt uti vissa upptråden inom Sverige, (hvilka alla voro af lokal och tillsällig natur samt hvarken voro tillstållde af demagoger eller hade det ringaste att 2 . : . : göra med socialism eller kommunism) utbrister: -Heller icke Christianiaposten finner får godt efter Bore at meddele noget om den sidstnevnte Affere i Halland. I Sverige skal allt see saa peent og loyalt ud.— Och männe det var någon vackrare kånsla, som ingaf Morgenbladet den tanka att göra en hel hufvudstads befolkning delaktig i en individs brottslighet (och en individ, som till på köpet aldeles icke tillhörde hufvudstaden!). För två å tre år sedan, kort efter det Martin Arosin I blifvit tilltalad för att hafva dådat sitt barn, funno vi i Mgbladet den Martinska historien beledsagad med det vackra tillågg, att densamma vore -karakteristisk för det sociala tillståndet i Stockholm — en reflexion, som I syntes oss långt mera både estertånklig och karakteristisk ån hela brottmålet. — Man erinre sig åfven att Martin ånnu aldeles icke I var förvunnen till det brott, för hvilket han var anklagad, och att vi på lika goda grunder kunnat anföra Ole Hoilands tjufnader eller Collets bedrågeri eller andra dylika brottslingars bedrifter såsom karakteristiska för tillståndet i Norge. Men har man någonsin hört någon Svensk framkomma med något dylikt! Och hvaraf kommer det sig slutligen eljest att utlåndningar, som ankomma till Sverige efter en långre tids vistande i Norge alltid hafva falska och ofördelaktiga begrepp om vårt land, hvilka de öppet tillskrifva Norrmånnens ingifvelser, Det var på det såttet hr Laing insöp sin ovilja emot och sina oriktiga begrepp om Sverige, hvilket land han för öfrigt endast såg ifrån ångbåtarne, hvarefter vi sedan tid efter annan hafva det nöjet att se Norrmånnen citera bemålde författare såsom en auktoritet om vårt land, och en annan Engelsman, hr Latham, yttrar derom i ett för några år sedan utkommet arbete: