Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1851, sida 1

2c —— ä — tet tro som hvad en Britt såger om en Fransman. Jag såger detta efter hvad jag hört icke blott af opartiska utlåndningar, som besökt de båda lånderna, utan åfven af upplystare Norskar sjelfva. ÅÄtt Svenskarne bakdantas af sina grannar, derom år jag fullkomligt öfvertygad-. Hvad oss betråffar åro vi af hjertat benågne att tro, det Norska folket i allmånnhet ic( ke hyser en så vedervårdig kånsla, ett sä NN vogt sinnelag emot Sverige; men vi erkånna öppet att nåstan allt hvad vi höra ifrån Norge talar emot denna förmodan, och att det således allthittills blott år en förhoppning, hvilken såvål flera af dess mest högljudda repre sentanter som de norska tidningarna nåstan samt och synnerligen göra allt för att tillintetgöra. Men så når hade vi glömt, att vår årade kollega förebrått oss missundsamhet emot Norge — för det att vi protesterat emot systemet att läta Sverige draga hela bördan af de gemensamma utgisterna och försökt bringa den Norska pressen till aktning för Sveriges råttigheter! Men Morgonbladet talar hårvid, såsom så ofta annars, emot bättre vetande; ty den som låst våra artiklar i detta ämne, skall vål deruti kunna finna ett ganska stort missnöje och harm öfver unionsförhållandernas nårvarande beskaffenhet — och dessa kånslor råkna vi oss till heder; ty det finnes nog af dem, som för sitt fådernesland icke skulle vilja resa sig upp från stolen —; men någon afund skall han der icke finna, ty denna kånsla låN b ter icke förena sig med vår opinion om Norge. Det plågar för öfrigt icke vara håndelsen att den som blott begår hvad som honom tillhör har något skål eller ens tänker på att afundas den andre. Vi tro ett sådant påstående vara så mal å propos som mbjligt.