1. a. afficiella uppgifterna, enligt en telegrafdepesch af den 7, att insurgenterne i döde förlorat 2756 man. Detta år dock troligen dfverdrifvet, i synnerhet som militärens förlust uppgifvas blott till 8 döde och 100 sårade. Soldaterna hade icke gifvit pardon. De delar af staden, hvarest striden rasat, hafva lidit utomordentligt; hela rader af hus från Boulevard Poissonniere intill Porte-St.-Denis åro nåstan fårdiga att ramla. Det hade från fönstren af dessa hus skjutits på trupperna, och skotten besvarades med gevårsoch artilleri-salvor. Trupperna hafva blott lidit betydligt vid Porte-St.-Denis; der föll en öfververstelöjtnant af 72 regementet, Loubeau, och regementschefen Quilico blef illa sårad. Å gatan St. Denis hafva 2:ne bataljoner af ett misstag skjutit på hvarandra från hvar sin sida af en barikad, och misstaget upplystes först efter att flera stupat på begge sidor. Den 6 och 7 har lugnet förblifvit ostördt i Paris. Affårerna gå nu åter sin gilla gång. Butikerna och theatrarne åro ånyo öppnade, och cirkulationen af vagnar på gatorna åter medgifven. Det hvimlar af folk på gatorna och boulevarderna, som roar sig med att begapa de förödelser, som anstålis af kulorna och kartescherna. Hvad man i synnerhet beklagar är att proportionsvis mycket menniskor. som icke deltagit i kampen, blifvit d)dade. I synnerhet var detta håndelsen d. 4, då truppernas kulor ofta förselade sitt råtta mål och i stållet tråffade oskyldiga menniskor, som befunno sig i de till stridsskådeplatsen stötande gator. I vissa fall trångde åfven den förvildade soldateskan in i husen, hvarest den sårade eller dödade enskilta personer. Af arbetarne har blott ett mindre antal tagit del i kampen, hvilken från vissa håll påstås så godt som uteslutande hafva blifvit förd af de hemliga sållskaperne och klubbarne. Arbetarne ville spara sina krafter tills de med båttre hopp om framgång kunde anvåndas och icke deltaga i en oviss strid, i synnerhet som de befarade att frukterna af segern, i fall motståndet lyckats, endast skulle hafva kommit de monarkiska partierna till godo. Förändringen af den offentliga områstningen till hemlig såges hafva gjort ett godt intryck på dem och mycket bidragit till deras passivitet. De hafva nu sin uppmårksamhet hufvudsakligen riktad på den förestående omröstningen, och åro sinnade att deltaga i densamma. De åro blott ånnu icke ense med sig sjelfva, huru de skola rösta och rådslå isynnerhet om huru de skola kontrollera omröstningen. Den nye chesen för nationalgardet i Paris, general Lawoestine, tackar det i en proklamation för den patriotismen, som det visat derigenom att det, oaktadt sin stridslust, icke utan order deltagit i kampen i Paris den 3 och 4 Armån i Paris kommenderas för närvarande af divisions-generalerna Carrelet, Levasseur. Renault och Korle samt af brigadgeneralerna Reibell, Duluc, de Bourgon, de Cotte, Caurobert. IIerhillon. Marulaz, Courtigis, Sauboul, Ripert, Forey och Hubert. General Magnan år öfverbesälhafvare. Man våäntar, att krigsministern general Saint-Arnaud skall erhålla den efter Soult lediga marskalkstafven till belåning för sitt deltagande i dådet. De fleste arresterade representanterna åro nu frigifna, deribland äfven Thiers. Bland dem, som ånnu åro fångslade, sitta några på MontValerien och bland dem befinna sig gen. Lauriston och Oudinot, Piscatory, Pascal Duprat, Rigal och Eugene Sue. I sångelset Masas sitta Råmusal, Alfred Nettemenf och Bixio; på Yincennes: Creton, Leo de Laborde, Dufougerais, Sauvaire Barthelemy, abbe Frichon och Favreau. Afven generalerna Cavaignac, Changarnier, Lamoricjere, Bedau och Ie Flö samt öfverste Charras, hållas fortfarande fångslade samt sitta jemte questoren Baze på Ham. Hvad dessas slutliga Ode skall blifva vet man icke; några såga, att de skola få sin frihet tillbaka under vilkor, att de lemna Frankrike; andra tala om deportation, och slutligen mena några, att de skola helt och hållet blifva fria, når omröstningen försiggått. Lamartines blad le bavs, har åfven blifvit