Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1851, sida 1

Svar på Morgenbladets utfall emot den Svenska pressen. II. Uti en af våra artiklar om de förenade rikenas diplomatiska representation hade vi, såsom den rimligaste sörklaringsgrund till Norrmånnens ovanliga beteende emot ett brödrafolk, som för dem upposlrat så oändligen mycket och stådse visat dem välvilja, anfört ett hemligt agg och afund-:, hvartill det från danska tiden årfda hatet öfvergått, når Norrmånnen genom Svenskarnes vapen blifvit befriade från danska våldet och försatte i en mera oberoende stållning; men deras fåfånga kunde icke blifva nog tillfredsstålld genom förbundsbrodrens större anseende och sjelfva föreningens tillkomst. Detta vill Morgenbladet naturligtvis icke erkånna, men sättet, hvarpå sörnekelsen sker år så karakteristiskt, att vi omöjligen kunna neka oss nåjet att återgilva hans ord: -Vi afundsjuka på Sverige. Då måtte Sverige ha något, som vi kunde missunna det (). — Ja, se det år vår lycka! Sverige har ingenting, som Norrmånnen skulle kunna afundas oss! Sannt år, att svenska nationen gjort allt hvad i dess förmåga stått, för att betaga Norrmånnen alla rimliga anledningar till denna känsla; ty når man höjer ett folk från ett provincielt till ett sidoordnadt förhållande, når man åtager sig sjelf hela tungan af det gemensamma försvaret, når man låter samma folk med sig dela alla möjliga förmåner, sastån man icke sjelf kommer i åtnjutande af några motsvarande, når man beröfvar sig en betydlig del af sin utrikes handel och nåra nog ruinera sin handelsflotta, blott får att broderligt göra en annan nation delaktig af allt hvad man åger, då tyckes samma nation icke kun