Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1851, sida 2

Utan att ingå i nägra specialiteter rörande målet för tidningens verksamhet, torde dock böra nåmnas, att en särskild uppmårksamhet kommer att egnas åt de unionella sörhållandana, frihandeln och det med den i visst sammanhang stående kommunikationsvåsendet, hvarunder innefattas den för vårt land numera så vigtiga jernvågsfrågan. Nya krafter i intellektuelt hånseende kan tidningen redan påråkna och underhandlingar åro å bane om medarbetarnes ytterligare för stårkning, Nästa år kommer Gåtheborg, enligt hvad vi med såkerhet tro oss känna, att erhålla direkt kommunikation med England tvenne gån ger i veckan. Hårigenom såttes redaktionen i tillfålle att, åtminstone de dagar, ångarne hit anlånda, lemna fårskare underråttelser från utlandet, ån hvarje annan icke i Götheborg utkommande svensk tidning, hvilket icke år utan vigt under en tid så håndelserik som den, hvilken vi enligt all sannolikhet gå till mötes. Med ågarne af den officin, hvarifrån tidningen utgilves, år aftal redan tråffadt om anskaffandet af nya stilar får tidningens råkning, hvilka skola begagnas, så snart de hinna hit ankomma. Vid bolagets stiftelse beslöt detta — dels på grund al ett utaf herrar Wimmerstådt och Lindskog gilvet låfte och dels för att förbinda sig tidningens publik — att, ehuru förre förlåggaren före sitt afvikande anvåndt alla de inslutna prenumerationsmedlen, under återstående delen af året kostnadsfritt lemna tidningen åt alla prenumeranterna. Verkstållandet af detta beslut har varit sörenadt med en uppoffring af banko rdr 7000, hvarmed utgisterna i år öfverstiga inkomsterna. Oaktadt denna upposlring anse sig dock utgifvarne böra med den tidningslåsande publiken dela den börda, som blifvit henne pålagd af rikets stånder, eller råttare sagdt de privilegierade stånden, representanterna för cirka en femhundrade del af svenska nationen, hvilka vid senaste riksdagen mot folkets verkliga representanters vilja genomdrifvit ståmpelafgistens fördubblande. Denna mot pressen riktade, men egentligen allmånheten drabbande beskattningsåtgård, hvilken tråder i kraft med nåsta år, förorsakar denna tidnings utgifvare, då nuvarande upplaga tages till måttstock, en årlig utgift af cirka 3,500 rdr bko. Såsom sagdt år vilja de likvål icke helt och hållet betåcka sig för den ökade utgiften genom en full motsva rande förhöjning af prenumerationsafgiften, utan inkläda sig heldre sjelfva en del af förlusten. På grund håraf blir prenumerationspriset för nåsta år: bko rdr 10: 32 för helt år, . . 6: — halfår, : 3: — qvartal. Som behällningen af lösnummersörsåljningen, i anseende till den höga provisionen oeh den genom ojemnheten af denna försåljning uppkommande förlusten i oafsatta makulerade exemplar, hittills varit så ytterst ringa, att någon åndring med afseende på denna försäljning uti alla håndelser måst göras, så år det utgifvarne, med den bästa vilja, omöjligt att, vid beståmmandet af lösnummeryriset, handla efter samma grundsats som i fråga om prenumerationsafgisten. De se sig derlöre nödsakade att å lösa nummer höja priset till 2: 4 4 rundst. banko. Det kan visserligen invåndas, att höjningen af priset icke står i riktigt förhållande till höjningen af ståmpelafgiften; men denna invåndning gendrifves båst genom en hånvisning på våra skiljemyntsvalörer, som göra det ald. omöjligt att beståmma ett pris som emnt motsvarar ståmpelförhåjningen och hvilket skulle vara emellan 3 och 33 sk. rikssåld. För öfrigt år det ju köparne af lösnummer obetaget att prenumerera, och till ättnad för dem, som ej, kunna afse en större summa på en gång, år det medgifvet att I . LA .. —