Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1851, sida 2

vard, och under muntert glam satte man sig till kassebordet. Det var en riktig fest att se den raske fru B. hur hon i sin glada och snygga morgondrägt presiderade som våärdinna vid bordet, ån pratande ån berömmande den vackra presenten. ån trugande de andra att taga för sig, och dervid icke glömmande att nicka vånligt åt sin gubbe, som satt så innerligt belåten och betraktande sin vackra pipa. — Nå bern — sade gumman — herre min Gud hvad ni har gjort er besvår! Och Edvard, som skulle gå och kosta på min gubbe en så dyr pipa! Det var ju alldeles onödigt! — Ack, såg icke det mamma — sade den unga mannen — den pipan kostar) mig ingenting . .. jag ärsde den då min far dog, och derför ville jag också så gerna gifva den åt min andra far! — Tack skall du ha — sade gubben och råckte honom sin hand — det skall du inte ha gjort för inte! Hör du mor, jag har tånkt att eftersom vi båda åro gamla och inte veta huru långe vi komma att gå hår och streta .. — Jag vet hvad du menar — nickade gumman.