Vexelkursen. IL En förmånlighandelsbalans, en -förmånlisvexelkurs, hafva nu mera ån ett århundrade utgjort föremålet för nästan alla de statsmåns stråfvanden, hvilka ville -höja landets vålmåga. Derpå syfta de talrika utoch införselförbuden, derpå syfta de konstigt afvågda tulltarifferna, hvilket, om man borttager fraserna om den nationella nyttan och fördelarne, år hela innehållet af skyddssystemet. Helt nyligen lyckönskade franska republikens president till de stora massor af ådelt guld, hvilka fortfarande strömma till Frankrike. Kontinenten har nu nåra ett helt år utfört mera varor ån den infört; nåra ett helt år har å alla handelsplatser på kontinenten vexelkursen stått under pari; men hvar år det blomstrande vålståndet? I bankarnas hvalf och kapitalisternas kassakistor hafva hopats de skatter, hvilka kommit från England och Amerika, men något spår. af deras lifvande inverkan på trafiken förspörjes ånnu icke. Marknaderna åro utan lif, nåringarne åro i stockning, arbetarne gå prödlösa. Sådana äro de bedrösliga omständigheter, som icke blott beledsagade, utan till stor del frambragte den -förmånligavexelkursen och den -förmånliga handelsbalansen. Denna teori mäste vål alltså vara behäftad med något fel. En låg kurs har visserligen något ganska blåndande. Om den importerande köpmannen kan betala de af honom från London införskrifna varor sålunda, att han köper en på London trasserad vexel på 1000 till ett pris, som år lika med 980 K, så har han en vinst af 2 2. Kursen beror af lagarne för tillgång och efterfrågan. Hafva alltså t. ex. från Sverige utförts mera varor till England, ån derifrån införts till Sverige, måste engelska köpmånnen betala mera penningar till de svenska, ån dessa till de engelska; hos oss utbjudas flera vexlar på London, ån som efterfrågas, kursen på London faller, och guld hitströmmar derifrån. Den som anser penningar för rikedom, kan betrakta detta som en lycka. Men af sin afsåttning på utlandet kan ett stort land, t. ex. Tyskland eller Frankrike, icke lefva. Rörelsen med utlandet, produktionen för den utlåndska afsåttningen skall, i jemförelse med den inre rörelsen och produktionen för den inhemska afsåttningen, alltid vara ganska obetydlig. Om nu i ett sådant land armodet tilltager, konsumtionen och den inre rörelsen alltså aftaga, så minskas åfven införseln af utlåndska varor; men utsörseln kan förblifva densamma, ja, tillochmed tilltaga, utan att utösva något våsendtligt inflytande på landets vålstånd. Då skall utförseln ösverstiga införseln och vexelkursen på utländska platser sjunka; för att jemna skillnaden emellan utoch införseln, skola ådla metaller insttömma. Med ett ord, vid den största stockning i nåringarna, skoia alla de der gynnsammasymptomerna i fullt mått vara för handen. Just sådan år sedan medlet af förlidna år — ————