Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1851, sida 2

vi så lof att skynda oss, ty i rappet år mamma upppe och då måste allting vara i ordning! — Du lilla elaka! — sade fåstmannen. — vi hinna mycket vål ... Gumman får inte vakna så bittida på sin bröllopsdag! .. — Den goda mamma! i dag år det hennes sjugoandra bröllopsdag! Se så! var stilla nu, Edvard! — Hvad jag önskar att vi snart måtte få fira vår första! — suckade Edvard i det han stal en kyss från sin sästmös svällande låppar; men Emma rodnade och sade ingenting . . . . sastän hon kanske tänkte detsamma. Snart var allting i ordning, och på bordet prunkade lackvioler i krukor, samt en silfverbeslagen sjöskumspipa med långt skaft, de förra en skånk af Emma till modren, den senare af Edvard till gubben sjelf. De unga tu stodo så förnöjda och betraktade sitt verk, då dörren öppnades och de håda gamla intrådde. Emma skyndade i sina föråldrars armar, och omfamnades vexelvis af båda, medan hon gratulerade dem på den tjugoandra årsdagen I af deras förening; på samma sått med EdRTR