Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1851, sida 1

trycka på en liten fjäder sprang den öfversta botten supp, och brefven kommo i dagen; den sjuka hade lemnat dem åt henne under yttrande: Der. Elise, har du dina bref! rif sönder dem, eller bränn upp deml, Hon sönderref då några andra papper, gick bakom hans säng och läste biljetterna. Icke längre sig sjelf mäktig, hade hon lemnat dem åt doktorn, och nu var stafven bruten öfver den så förfärligt bedragna mannen.) Min arma, beklagansvärda vän!4 suckade jag, 4khvad vill du göra? Han släppte mig och gick med hastiga steg och sammanknutna händer omkring i rummet. Hvad jag vill göra? återupprepade han flera gånger. För det första, tog jag åter till ordet, böra väl dessa fantasibref tillintetgöras ..2, Tillintetgöras ? skrek ban, dessa bref?4 han ryckte dem hastigt till sig — Åhvad! dessa söta, välsignade kärlekspanter! (Han pressade dem med en älskares häftighet mot sitt bröst). Nej, pastor! från dem kan jag icke skilja mig; de skola följa mig i grafven, och från grafven ditupp, der alla sådana pantsörskrifningar engång skola inlösas. 40, min vän! min vän ! genmälte jag, äro de icke alleradan der för länge sedan protokollerade? Hvarför vill du vara hennes anklagare. Dig tillkommer hvarken domen eller hämnden, utan blott Gud, hvars rättfärdighet är upphöjd öfver våra snart bortdöende lidelser. Han stannade, såg länge upp emot himlen, och gaf mig derpå brefven tillbaka. Der, sade han lugnt, ,behåll dem: tillintetgör dem! men lofva mig först, att du, när jag icke mera är till, visar henne dem. Jag gaf honom detta löfte, men tillade: hvarför,