Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1851, sida 1

Sandels hade befäl öker arriere-gardet, såsnart Döbeln blef frisk erhöll han kommando öfver truppstyrkan på Åland, och Adlercreutz var djupt invecklad i sammansvårjningen mot konung Gustaf IV Adolf. Ryssland motarbetade icke en regeringsförändring, ty det antog att en sådan låttast skulle skaffa det en varaktig besittning af Finland. Planerna dertill fingo också framgång, ty den 12:te Mars 1809 hade en af de odugligaste konungar i Sverige upphört att regera. Insåttningen af den nya regeringen blef ungefår samtidig med krigets sörnyonde. Armåerna hade fått för stärkning å båda sidor. Nu meddelade den ridderliga Kulnesrs Döbeln sitt anfall, i det han derjemnte sade: att han gladde sig att få förnya en gammal bekantskap.Isen hade slagit sin bro öfver Bottniska-viken och gynnade Rysslands afsigter. I Mars månad 1809 nödgades Döbeln af den öfverlägsna fienden att lemna Åland och på isen draga sig till Sveriges fasta land. Kulneff förföljde honom med sitt kavalleri, men fick snart order att draga sig tillbaka. Äfven till norra Sverige funno Ryssarnas hårar vägen antingen till lands eller till sjös öfver isen, striden blef allmån på hela kusten från Stockholm till Torneå. Döbeln aftrådde nu från skådeplatsen för någon tid, i det han öfvertog ett befål mot Norrmånnen, hvilka intrångde i Jemtland. Verksam som alltid, företog han sig nu att omringa den norska styrkan. -Hår, utbröt han med vild krigisk glådje, -skall jag nedskjuta Norrmånnen, så att deras tarmar skola hånga i trädtopparnaMen de fingo nys om faran och undsluppo den genom underhandlingar innan det blef för sent. I Norrland kåmpade Svenskarna ån under sina gamla, än under nya anförare, alltid tappert, men ostast utan lycka. Flera truppkårer, hvilka enskildt öfverraskades måste antingen nedlägga vapen eller ingå på stilleståndsvilkor; man sås de tappra krigarna sönderbryta sina 8evär och trampa de sanor i stoftet, dem de nödgades utlefverera till sienden. Imellertid fingo Finlands hjeltar, Sandels, Duncker och Fahlander, hvilken sistnämnda nu blifvit adlad under namnet Edelstam, tillochmed under så nedslående förhållanden tillfålle att utmårka sig. I tråffningen vid Hörnefors den 5:te Juli 1809, der Sandels första gången blef slagen, stupade Duncker. Med sina få Savolaxare hade han hållit sig till det yttersta; en adjutant tillförde honom order att draga sig tillbaka, han gaf adjutanten några bitande ord och nekade att lyda ordern. Genast derefter Jlåttade krutröken litet, och han såg sig omringad af talrika fiender, dock kunde han med en salfva besvara deras uppfordran att gifva sig. Då tråffades han af en kula, hans folk ville båra med sig den döende på flykten, men han förbjöd dem det. Ännu i Juli och Augusti stridde man uppe i den höga norden både till sjös och lands med omvexlande lycka. Det svenska modet förmådde dock icke utråtta något mera mot den ryska kolossen och de europeiska förhållandena, och vid fredsslutet i I Fredrikshamn den 17:de September 1809 af(0 roa EEET—